Begränsa reklam i offentlig miljö

Min motion för att minska reklamens plats i Lund bifölls av kommunstyrelsen 12 november. Tack till Stefan Arvidsson som hjälpte till att skriva den. Motionen har väckt viss massmedial uppmärksamhet, till exempel i Sydsvenskan, Aftonbladet, Sydnytt, Kulturnyheterna (cirka 3:00) och Radio Malmöhus. 

Reklamens branschorganisation hävdade idag att detta var en attack mot det fria ordet. Jag tror att de har lite svårt att skilja på det fria ordet och det köpta ordet. Nedan följer motionstexten i sin helhet, för den som är intresserad. Kommunfullmäktige kommer inom de närmaste månaderna att fatta slutligt beslut i ärendet.

* * * *

I Lund tar kommersiell reklam stor plats i det offentliga rummet. Den möter oss på bussar, väderskydd, telefonkiosker och affischtavlor. Vare sig lundabor eller besökare kan värja sig utan invaderas av reklamens påträngande bilder och ensidiga budskap.


I ett demokratiskt samhälle borde medborgare slippa att få budskap upptryckta i ansiktet och nerkörda i halsen – den offentliga reklamen tvingar emellertid alla som rör sig utomhus, såväl barn och unga som vuxna och gamla, såväl gångare och cyklister som bilister och bussresenärer, att ”ta in” en massa information som de inte har frågat efter. Eftersom denna informationsspridning är förbehållen de som kan betala för den, är förutsättningarna djupt odemokratiska. Om de som har råd att betala för en reklamplats vill sprida budskap som till exempel kan upplevas som fördomsfulla, sexistiska eller stereotypiska måste lundaborna ändå underkasta sig reklamens bombardemang av sinnena.


Det är svårt att tänka sig att någon miljö – vare sig i innerstaden, förorten eller på landet – förskönas av reklam; omöjligt är det att tänka sig att en medeltida stadskärna inte skulle förfulas av den. Reklamen skämmer kommunen, dess medeltida byggnader, smala gränder, vägar, åkrar och gröna alléer.


Det är förstås frestande för politiker att acceptera reklam eftersom den ger intäkter. Men denna vinst är en illusion eftersom de utgifter som företagen har för reklamen tar de igen genom att höja priserna på sina varor: lundaborna betalar alltså i sista hand själva för försämrandet av sin egen kommun. En rad städer i världen har insett detta faktum. Det mest känd exemplet är kanske São Paulo, Brasiliens största stad, där politikerna kraftigt har begränsat eller helt avskaffat reklam i stadsmiljö. I mindre skala erbjuder Malmö en (nästan) reklamfri miljö i Citytunneln.


Lund bör följa dessa exempel. Om det inte går att avskaffa all vildvuxen reklam i det offentliga rummet går det i alla fall att tygla den.


Jag föreslår därför kommunfullmäktige att besluta


att utarbeta en plan för begränsning av reklam i offentlig miljö

Lund säljer Västra stationshuset

Västra stationshuset

Lund har stora ambitioner att utveckla stationsområdet men äger själv få fastigheter i detta område. Men när den västra stationsanslutningen skulle nyskapas för ett femtontal år sedan var inte SJ/Jernhusen intresserade att ta något ansvar, utan uppdraget föll på LKF, kommunens helägda fastighetsbolag. Idag är det svårt att tänka sig Lunds C utan byggnaden och anslutningen åt väster.

Jernhusen AB är en produkt av sönderstyckningen av SJ. Detta statliga bolag har ett avkastningskrav på 12 procent av eget kapital vilket gör dem benägna att prioritera sådant som kan maximera vinsten istället för sådant som är bra för utvecklingen av järnvägstrafiken. Jernhusen AB har visat sig vara en allt annat än lätt partner för Lunds kommun att samverka med, inte bara vad gäller västra stationsangöringen utan även vad gäller fastigheter som Jernhuset nu äger, inklusive det gamla stationshuset och den stora parkeringsplatsen Spoletorp norr om Tullhuset.

Kommunstyrelsen hade på sitt möte 12 november att avgöra en begäran från LKF att sälja Västra stationshuset till Jernhusen AB för 31 miljoner kronor. Motiveringen är att LKF inte längre vill ha huset. Det stämmer säkert ur ett rent bolagsegoistisk perspektiv, men knappast ur Lunds kommuns.

Kontraktet innehåller inte några som helst krav eller intentioner vad gäller den nye fastighetsägarens användning av huset eller medverkan i övrigt i utvecklingen av stationsområdet. En del socialdemokratiska och moderata ledamöter uttryckte på kommunstyrelsemötet förhoppningar att Jernhusen AB eventuellt skulle vara intresserade av att satsa på att bygga ut Västra stationshuset, antingen på höjden eller på bredden. Detta står emellertid skrivet i stjärnorna.

Kommunstyrelsen beslutade dock med röstsiffrorna 11-2 att godkänna försäljningen. Vänsterpartiet yrkade avslag men fick endast medhåll från FörnyaLund (och Feministiskt initiativ i en protokollsanteckning). Kommunens rådighet över stationsområdet har därmed ytterligare minskat och dess förhandlingsposition gentemot Jernhusen AB har försämrats.