Polischefen tar makten över konsten

Resultat av politisk styrning av konstens innehåll.
Utställning av "dekadent konst" i München 1937

Ska konstens innehåll styras genom politiska beslut? De flesta anständiga människor skulle nog svara nej på den frågan. I Lund finns det dock två politiska partier som åtminstone sedan 2007 haft sådana ambitioner: Folkpartiet och Sverigedemokraterna, för en sammanfattning av deras tidigare försök till politisk "konstkritik" se mitt tidigare inlägg.

Nu anser sig förre polischefen Holger Radner (FP), ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, ha tagit makten över konsthallen i Lund och desavourerat konsthallschefen Åsa Nacking. Han hänvisar till en medvetet (?) luddigt formulerad skrivelse från december förra året som behandlades i hans nämnd. Ett treårigt projekt för att stärka Lunds kulturutbud beslutades, vilket innehåller tre delar: Konsthallen, Stenkrossen och utomhuskonst. Kulturchefen ansvarar för det samlade utbudet och budgeten, men samtidigt betonas att projektet inte står i strid med innehållet i konsthallens verksamhetsuppdrag. 

Det finns ju också en formell delegation som nämnden tidigare fattat beslut om som ger konsthallschefen beslutanderätt över utbudet i konsthallen. Den har inte upphävts. Inte heller kulturchefen Torsten Schenlaer anser att det finns något sådant beslut, enligt reportage i Sydsvenskan.

Holger Radner är med andra ord ute och cyklar.

* * * *

Uppdatering lördag kväll:
Det står nu klart att Holger Radners påstående i SDS att hans attack mot konsthallschefen stöds av en enig nämnd är lögn. Representanter för så väl Vänsterpartiet, Socialdemokraterna som Miljöpartiet och KD (!) delar inte hans syn på innebörden i beslutet. 

Skolval och skolvals

Medveten uppdelning i A- och B-skolor?

Föräldrar med barn i skolåldern är mycket kritiska till det fria skolvalet; 55 procent anser att det leder till ökad segregation, bara 24 procent anser att det inte gör det. En ännu högre andel av föräldrarna, 57 procent, anser inte att dagens skola ger barnen likvärdiga kunskaper oavsett bakgrund. De har stöd för sin ståndpunkt. Skillnaden mellan bra och dåliga skolor har mer än fördubblats sedan 1990-talet. En viktig orsak är skolvalets uppsortering av elever. Följden blir att de svagaste eleverna förlorar mest, men flera forskningsresultat visar att högpresterande elever också får sämre förutsättningar. Alla förlorar när skolan segregeras.

Inför valet 2014 försöker samtliga politiska partier framställa sig som alldeles speciellt intresserade av att förbättra situationen i skolan. Visst är det bra att partierna tävlar om att vara bekymrade över skolans utveckling, men samtidigt måste man fråga sig: Vad har de gjort fram till nu och vad är det egentligen de föreslår?

Mot det segregerande skolvalet finns det bara ett parti, Vänsterpartiet, som vill göra något, alla de övriga partierna vill låta det fortgå som det gör nu. De tycker att "valfriheten" är viktigare än alla barns rätt till en god skolgång. De så kallade argument som framförs för denna orimliga ståndpunkt är smått beklämmande. Fredrik Reinfeldt (M) låtsas att frågan gäller möjligheten att byta skola om eleven får problem, precis som om denna möjlighet inte fanns redan innan det fria skolvalet infördes. Stefan Löfven (S) vill ha "tuffa kvalitetskrav" på skolorna, precis som om det skulle minska segregationen och uppsplittringen.

De borgerliga partierna förtroende i skolpolitiska frågor torde vara hopplöst förbrukat. När de nu, ett halvår innan valet, talar om att satsa på skolan – på mindre klasser, lärarlöner eller vad de väljer att föra fram – måste det ses mot bakgrund av vad de faktiskt gjort under 7,5 år: Ständigt prioriterat skattesänkning före skolan. De försöker helt enkelt dra en skolvals innan valet, inte bara om skolval.

På samma sätt har SD under hela mandatperioden agerat stödparti åt regeringen. I flera kommuner, till exempel i Lund, vill de göra drakoniska nedskärningar i just skolans budget. De stödjer också fullt ut segregationen av skolan liksom regeringens linje att vinstdrivna skolkoncerner ska kunna köpa och driva skolor.

Vad gör då S, MP och V? Ja, det är ju känt att det sistnämnda partiet inte kommer att sätta sig i en rödgrön regering som fortsätter med vinstdriven välfärd och skola. S och MP fortsätter krumbukta sig i denna fråga, trots att de borde ha allt att vinna på att ansluta sig till vänsterns raka ståndpunkt. 

I sina respektive budgetmotioner 2014 föreslår Socialdemokraterna att anslaget till utgiftsområde utbildning ökar med 3,4 miljarder, Miljöpartiet föreslår 3,6 miljarder och Vänsterpartiet 7,9 miljarder (se utgiftsområde 16 i partierna budgetmotioner. Alla tre förslagen skulle innebära substantiella förbättringar gentemot regeringens förslag men det är ingen tvekan om vilket parti i Sverige som är berett att satsa mest på skola och utbildning.

Parasiter i skola och förskola

Om Oliver Twist gått på Hälsans förskola...
Bild från Alliansfritt Sverige

I oktober förra året visade Uppdrag granskning att friskolor i landet systematiskt och i strid mot lagen nekar att ta in barn som kan komma att behöva extra stöd i undervisningen. Landets vinstdrivna friskolor har färre utbildade lärare per elev och sämre stödfunktioner än kommunala skolor, men är duktiga på att segregera och sätta orättvisa betyg. 

Nu visar Uppdrag granskning konsekvensen av vinstjakten i privata förskolor, exemplifierat av Hälsans förskola, med verksamhet i flera kommuner i Stockholmstrakten 

Girigheten tycks inte ha några gränser. Strategin för att få upp förskolekoncernens vinst är överinskrivningar, så lite personal som möjligt och att skära ner på allt, framförallt på barnens och personalens mat. Vittnesmålen från föräldrar och personal ger en skrämmande bild:

• Trots personalbrist tog de in fler och fler barn, vilket ledde till kaos 
• Man fick gå och leta efter personalen när man lämnade på mornarna 
• Såriga rumpor när personalen inte haft tid att byta blöjor på de mindre barnen
• När verksamhetschefen handlade in leksaker och basvaror blev hon utskälld av styrelsen 
• Till frukost är det bara vatten och hårt bröd. Föräldrarna organiserar sig för att stödköpa mat till en av förskolorna. 
• Föräldrar går ner i arbetstid, vissa tar föräldraledighet för att barnen ska slippa vara på förskolan 
• I april kom chefen och berättade för kocken att hon hade förbrukat hela årets matkonto
• VD:n till kocken: Barnen märker ändå inte att det är lägre kvalitet på maten
• VD:n instruerar kocken att de små barnen som saknar tänder kan tugga knäckebrödet med gommen
• Matkontot nerpressat till 12 kronor per barn och dag, i praktiken 9 kronor eftersom personalens mat skulle rymmas i budgeten. Det ska räcka till frukost, lunch, mellanmål och frukt
• Oupphörliga klagomål och anmälningar som ignoreras

Ägaren och grundaren heter Bijan Fahimi. Han har känt till klagomålen i flera år men istället pressat personalen att spara ännu mer för att driva upp vinsten. Vinsten används för att köpa nya förskolor. Bijan har varit Folkpartiets ersättare i riksdagen och i EU-parlamentet. Han har suttit i styrelsen för Folkpartiet samt i styrelsen för Svenskt Näringsliv och Almega, arbetsgivarorganisationen i tjänstesektorn. Han är alltså en värdig och högst respekterad företagare i en lukrativ bransch; en sann entreprenör som driver vinstdrivande verksamhet inom vård, skola och omsorg. 

En del kanske tycker att lösningen är att kommunerna måste bli bättre i tillsynen av privata förskolor. Men som visats om och igen skulle det kräva en i det närmaste Stasi-liknande organisation för att kunna göra regelrätta raider mot verksamheten, försöka rota fram företagets intern mejlväxling, intervjua informatörer och avhoppad personal, wallraffa, etc. Sådan agentverksamhet är dessutom kommuner, liksom statlig tillsynsverksamhet över friskolor, förbjuden att utföra, vilket utbildningsminister Jan Björklund (FP) blev pinsamt medveten om förra året. Han fick då ta tillbaka ett desperat uttalande att skolinspektionen borde använda samma metoder som Uppdrag granskning för att sätta åt friskolekoncernerna.

Statsminister Fredrik Reinfeldt försöker som vanligt låta upprörd. Och när han får frågan om tillsynen brister svarar han (som vanligt) att det är någon annan, kommunerna, som har ansvaret. Tacka för det, detta är ju borgerlig marknadsliberalism sådan den var tänkt. Gillar inte föräldrarna, de äldre eller de sjuka förskolan, äldreboendet eller sjukhuset är det ju bara att byta, precis som man byter skjorta. 

Enda lösningen är faktiskt att köra ut parasiterna ur skola och förskola. Som av en händelse finns det i alla fall ett parti som företräder en sådan linje: Inga vinstintressen i skola och välfärd. Partiet börjar på V, men nu får du faktiskt tänka ut resten själv...

Pia Kinhult: Utsikt från en bunker

Regionledningens nya kontor

Regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult (M) vill bli omvald. När hon efterträdde Jerker Swanstein (M) genom en moderat palatsrevolution efter valet 2010 var det vissa som hoppades på en något mindre arrogant och mer lyssnande regionledning. 

Ingenting kunde vara mer felaktigt. Kinhult vägleds av extrema nyliberala idéer och hennes politiska förebild och inspirationskälla är Margaret Thatcher. Men Kinhult har ägnat ett närmast förstrött intresse åt regionens kärnfråga – sjukvården – som hon istället överlåtit åt despotiska regiondirektörer (Sören Olofsson följd av Jonas Rastadt). 

De organisatoriska haverierna har avlöst varandra, liksom de årliga nedskärningarna och privatiseringarna. Kritiken har varit skoningslös, från personal, patienter och i massmedia. I sjukvårdens politiska frontlinjen satte hon Michael Sandin (M), som viftade bort alla kritik som förtal och tidningsankor. Denna bunkermentalitet har blivit regionledningens signum och främsta politiska strategi. Just nu genomdrivs nya nedskärningar och personalminskningar på sjukhusen runt om i Skåne samtidigt som nya vårdval slår sönder kliniker och verksamheter.

Pia Kinhult har tidigare, när hon blivit pressad om tillståndet i skånsk sjukvård, valt det enda möjliga alternativet när argumenten tagit slut – att helt enkelt sticka från de obehagliga frågorna. Men i en ny intervju i Sydsvenskan får hon gott om utrymme att förklara sakernas tillstånd. Typiskt nog menar Kinhult att Region Skånes största bedrift under mandatperioden är något som varken skett/beslutats under mandatperioden eller överhuvudtaget tillhör regionens verksamhetsområden: Max IV och ESS i Lund. 

På frågan varför sjukvårdspersonalen är så arg på henne svarar Kinhult att personalen inte har förstått (!) att sjukvården är en serviceinrättning med stort patientinflytande. Men bara Kinhult får tillfälle att förklara affärsidén med den skånska sjukvården menar hon att kritiken ska dämpas.

Resonemanget är naturligtvis lika horribelt som obegripligt. Exakt vad menar Pia Kinhult att personalen inte har förstått? Sjukvårdspersonalens frustration över att man inte har tid och resurser att ge patienterna den vård de behöver ska alltså skyllas deras okunskap om Kinhults "affärsidé". 

Kinhult är kvar i bunkern och därifrån blickar hon ut mot en otacksam och oförstående värld. Alla har fel, regionledningen är de enda som begriper någonting om tillståndet i sjukvården och det enda som eventuellt behöver förbättras är kunskapen om regionledningens handlande.

Så bör man förstå Pia Kinhult och regionledningens handlande. Vad som förvånar är att Miljöpartiet i Skåne har surrat fast sig vid hennes mast och inför den stundande förlisningen inte gör någonting alls för att försöka ta sig loss. Det enda som är trösterikt är att det nu bara dröjer ett halvår innan skutan går till botten.

Lönediskriminering OK i Lund

Lunds borgerlighet klara inte ens ett enkelt feministtest

I ett tidigare inlägg har jag visat att kvinnodominerade yrkesgrupper ofta tjänar 2000-3000 kronor mindre i månaden än likvärdiga mansdominerade yrkesgrupper i Lunds kommun. Detta gap hade 2013 två- eller tredubblats sedan de borgerliga kom till makten 2006.

Lönekartläggning har skett i enlighet med Diskrimineringslagens 10 §. I jämförelsen mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrkesgrupper med likvärdiga krav och arbetsinnehåll finns ett entydigt mönster: kvinnodominerade arbeten är lägre betalda. En jämförelse med de bägge senaste kartläggningarna 2007 och 2010 visar dessutom att skillnaderna har ökat dramatiskt. Det är inte heller ovanligt att kvinnodominerade yrken som utifrån kommunens egen värdering borde vara högre betalda än mansdominerade ändå ligger betydligt lägre.

Detta kan inte försvaras med förklaringar som hänvisar till löneläget hos andra arbetsgivare. Istället ska enligt lagens anda och bokstav en handlingsplan utarbetas. I den ska anges vilka lönejusteringar som behöver vidtas för att snarast, och senast inom tre år, uppnå lika lön för likvärdigt arbete. Planen ska innehålla en kostnadsberäkning och en tidsplan.

Kommunstyrelsen behandlade lönekartläggningen den 5 mars. Vänsterpartiet föreslog att kommunstyrelsen skulle besluta att upprätta en handlingsplan för att snarast uppnå lika lön för likvärdigt arbete. Detta förslag stöddes av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. 

De borgerliga, med arbetsgivarutskottets ordförande Carolina Nordbeck (FP) i spetsen, föreslog att kommunen skulle göra – ingenting. De motiverade detta med att de mansdominerade yrkesgrupperna måste ha högre lön, annars förlorar kommunen viktig kompetens. Denna risk att förlora kompetens finns uppenbarligen bara för yrkesgrupper som vaktmästare, parkarbetare och renhållningsarbetare, inte för undersköterskor, vårdbiträden eller barnskötare. 

Man kunde kanske förvänta sig att de borgerliga i alla fall skulle uttrycka oro över sakernas tillstånd, hänskjuta frågan till vidare utredning, eller göra något annat till intet förpliktigande. Men nej, de hävdar rent ut att löneskillnaderna är acceptabla på grund av att de anser männens yrken vara mer eftertraktade på marknaden.

Med röstsiffrorna 7 mot 6 beslutade kommunstyrelsen att inte arbeta för lika lön för likvärdigt arbete. Därigenom har allianspartierna beseglat sitt eget öde i arbetet för ett jämställt Lund. De agerar som uttalade antifeminister (se det enkla testet ovan). 

Den som tycker att lika lön för likvärdigt arbete är en bra idé har inget annat val än att rösta bort dem den 14 september. Vänsterpartiet kommer att se till att jämställda löner blir en av de första frågorna som en rödgrön majoritet i Lund åter tar upp.

Vänstern tar tillbaka vård och omsorg

De borgerliga i Lund har nu bråttom att lägga ut äldreomsorg och serviceboenden på nya entreprenörsavtal. De nuvarande går ut i september 2015, men de tänker upphandla innan valet, på kontrakt fram till 2021 eller 2024. 

Det är ur demokratiskt synpunkt minst sagt tveksamt att på förhand strunta i valresultatet; de rödgröna i Lund vill driva dessa boenden i kommunal regi och därtill budgetera för en rejäl kvalitetssatsning inom vård och omsorg. Detta vill de borgerliga blockera.

Entreprenaderna drivs nu av Vardaga, som tidigare hette Carema men bytte namn förra året efter avslöjanden av fusk och vanvård på många håll i landet, och av Attendo, som också varit tungt kritiserat. Dessa riskkapitalbolag hyllas av Lunds borgerlighet. De påstås ha påverkat vård och omsorg i Lund positivt. Ingenting kunde vara mer felaktigt. 

Flera larmrapporter från anhöriga och personal har tystats ner. På ett boende var alla anhöriga utom en negativ, kommunen valde att lyssna på den sistnämnde. Från andra boenden finns anhörigbrev till politikerna om omfattande vanvård på grund av underbemanning: De gamla nekas att gå på toaletten utan hänvisas till blöja, utlovade aktiviteter genomförs ej, de boende läggs 18.30 och kommer inte ur sängarna förrän 10.30, o.s.v.

Underbemanningen på de privata boendena har de borgerliga använt som argument att skära ner på personalen även på de kommunala boendena i Lund – går det där så går det här.

Vänsterpartiet kommer inte att acceptera de borgerligas försök att sätta demokratin ur spel. Vi vet att vi har lundaborna med oss i motståndet mot att driva vård, skola och omsorg i bolagsform med privata vinstintressen. Om de borgerliga framhärdar och lyckas landa nya entreprenader innan valet kommer vi att göra allt som står i vår makt för att riva upp dem.

Vi tar tillbaka vård och omsorg och sätter medmänsklighet före girighet. Samtidigt kan vi ge ett råd till koncernerna inom vård och omsorg: Investera inte i Lund.