Kollaps för jämställdhet i Lund

Löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar nu dramatiskt i Lund. När det var rödgrön majoritet 2002–2006 påbörjades ett arbete med att jämställa lönerna i kommunen. Diskrimineringslagen säger att arbetsgivare var tredje år ska kartlägga lönerna ”i syfte att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män.” Riktade resurser (15 miljoner kronor om året) tillsattes efter kommunfullmäktiges beslut och metoden blev att ge de lågbetalda kvinnodominerade yrkesgrupperna raka extra påslag utöver avtalet. 

Det visade sig vara framgångsrikt och löneskillnaderna minskade. Det blev borgerligt 2006 men de hade i valrörelsen lovat att fortsätta jämställdhetsarbetet. Det gjorde de i så måtto att de under 2007 fullföljde vad som redan var beslutat, men från och med 2008 avbröt de det systematiska arbetet med att jämställa Lunds löner. 

I kartläggningen som nu presenteras för 2013 görs inga försök analysera utvecklingen sedan förra och förrförra kartläggningen. Gruppindelningarna har ändrats något sedan 2007 och 2010, men detta döljer på intet sätt ett systematiskt mönster: Gapet mellan mäns och kvinnors löner har ökat kraftigt. Löneskillnaderna mellan grupper med likvärdigt arbete var i december 2013 till och med större än när arbetet inleddes 2004. 

I dagens Sydsvenskan påpekar jag att det vi bevittnar är ingenting annat än en kollaps för jämställdheten i Lund, orsakad av den borgerliga majoritetens ovilja att göra någonting i jämställdhetsfrågor. 

I tabellen visas exempel på differenser som berör månadslöner för några utvalda större yrkesgrupper (andelen män inom respektive yrke inom parentes):

	2007	2010	2013
Parkarbetare (84%) – Vårdbiträde (22%) lönedifferens	805	1 125	2 039
Procentuell skillnad	4,4	5,4	10,0
Vaktmästare, skola (96%) – Barnskötare (10%) lönedifferens	536	453	1 552
Procentuell skillnad	2,9	2,1	7,0
Renhållningsarb. (92%)  – Undersköterska (10%) lönedifferens	742	1 849	2 716
Procentuell skillnad	3,8	10,9	14,6

Not: För jämförbarheten över tid har Vårdbiträden, som 2010 och 2013 är uppdelade på två grupper, sammanförts till en.

Löneskillnaderna mellan Vårdbiträden och Parkarbetare har fördubblats och skillnaden mellan Barnskötare och Skolvaktmästare har ungefär tredubblats. Anmärkningsvärt är att trots att Barnskötare är i värderingsgrupp 4 och Vaktmästare är i grupp 2 är löneskillnaden till vaktmästarnas fördel nu över 1 500 kronor i månaden (ju högre grupp desto mer kvalificerat och/eller ansträngande bedöms arbetet vara).

Renhållningsarbetare har sedan kartläggningen 2007 flyttats upp från värderingsgrupp 2 till 3 medan Undersköterskor hela tiden varit i grupp 4. Undersköterskor borde alltså tjäna mer, men ändå har den manligt dominerade yrkesgruppen ökat sitt försprång dramatiskt från 742 till 2 716 kronor i månaden.

Som motivering för männens högre löneläge anges oftast marknadsläget, det vill säga löneläget hos andra arbetsgivare:

Löneläget för Parkarbetare påverkas av löneläget för parkarbetare i kringliggande kommuner.

Löneläget för gruppen Renhållningsarbetare förklaras av att det finns alternativ arbetsmarknad inom privat sektor. Dessutom ligger löneläget inom kommunal sektor väl i paritet för gruppens löneläge.

Märkligt nog tycks det inte finnas en enda yrkesgrupp som domineras av kvinnor som påverkas av löneläget någon annanstans. Diskrimineringen rättfärdigas helt enkelt med att andra också diskriminerar.

Ibland ges andra förklaringar som inte ens är förklaringar:

Löneläget för Vaktmästare skola förklaras av att det finns medarbetare med lång erfarenhet. Varför medellönen skiljer sig med ex Assistent med lika lång erfarenhet kan ha med prestation att göra. Lönerna sätts lokalt och den övergripande analysen visar på olika tillvägagångssätt mellan förvaltningar.

Personaldirektör Kenneth Wictor hävdar i tjänsteskrivelsen, tillsammans med kommundirektör Anette Henriksson, att: 

I lönekartläggningen har inga strukturella könsdiskriminerande löneskillnader påträffats vad gäller jämförelsen mellan likvärdiga yrkesgrupper.

Mot bakgrund av de kraftiga och ökande löneskillnaderna mellan manligt och kvinnligt dominerade yrken är detta en anmärkningsvärd slutsats. Men det är politikerna som avgör vad som ska hända. När ärendet behandlas i kommunstyrelsen 5 mars kommer vi att föreslå att lönekartläggningen inte godkänns utan dels ska kompletteras med en analys av hur löneskillnaderna ändrats över tid, dels kompletteras med en handlingsplan för att bryta den allt starkare lönediskrimineringen i kommunen och istället börja jämställa Lund.

* * * *

Uppdatering 2014-03-04. Personalkontoret hade i sin lönekartläggning glömt bort att ta hänsyn till värdet av framförhandlade arbetstidsförkortningar för vissa personalkategorier. I sammanställningen ovan har jag nu justerat för detta.

Lund: Ut med riskkapitalet ur vård och omsorg

De borgerliga i Lund älskar verkligen Attendo och Vardaga, som tidigare hette Carema men bytte namn efter upprepade avslöjanden om vanvård. När de fick makten 2006 sålde de ut tre serviceboenden till Attendo och sex äldreboenden till Carema. I september 2015 löper avtalen ut, men de borgerliga vill redan nu göra nya upphandlingar och förlängningar. Upphandlingarna ska enligt uppgift till Sydsvenskan gälla till 2021.

De borgerliga vet att de riskerar att förlora valet i september, inte bara i riksdagen utan också i Lunds kommun. De vill till varje pris genomföra nya upphandlingar innan valet, allt för blockera en ny majoritet från att bli av med Attendo och Vardaga eller eventuella andra vårdbolag som vill in på den vårdmarknad de skapat i Lund. Här ska alla broar brännas.

De rödgröna partierna bör redan nu göra klart att de inte kommer att acceptera detta. De privata vinstintressena har inte i vård och omsorg att göra. Om de borgerliga försöker kedja fast kommunen vid vårdkapitalet fram till 2021 ska de rödgröna redan nu deklarera att de kommer att säga upp avtalen i förtid. Ansvaret för eventuella skadeståndskrav gentemot kommunen ligger i så fall helt på de borgerliga.

Karl Marx som farsa

– När ni framhäver ert kreolska temperament anser jag det vara min plikt att med sunt förnuft ingripa och skilja ert temperament från min dotter. Om ni är oförmögen att visa er kärlek till henne i en form som överensstämmer med Londons latitud vill jag råda er att visa er kärlek på avstånd.

Karl Marx till dottern Lauras fästman Paul Lafargue, 13 augusti 1866. 

Laura och Paul gifte sig, trots allt, med varandra.

Spendrup köpte EMU-röster med billig öl

I EMU-kampanjen 2003 ordnade Jens Spendrup krogmöten, bland annat i Lund, där han försökte få folk att rösta ja genom att sälja öl "till Euro-priser".

En del ledarskribenter försöker nu bortförklara Spendrups uttalade kvinnoförakt. Bland annat menar Heidi Avellan, Sydsvenskan, på sin blogg att Spendrup under intervjun var så engagerad i att försvara vinstdriven välfärd att han inte tänkte på vad han sa om kvinnors kompetens. 

Men Jens Spendrup är inte bara en direktör med dåligt omdöme, han är en politisk flåbuse som försöker köpa folks röster med billig sprit. Han passar med andra ord utmärkt som ordförande för Svenskt Näringsliv, den svenska tokhögerns främsta kampanjorganisation.

Sveriges företagare skulle onekligen behöva en mer sansad intresseförening för att bli tagna på allvar...

SD borgerligt stödparti även i Lund

Sverigedemokraterna försöker framställa sig själva som någon sorts oppositionsparti. Men SD stödjer nästan alltid regeringen Reinfeldt i riksdagen, sedan hösten 2012 har de gjort så i 92 procent av omröstningarna när regeringens förslag stått emot oppositionens. De för en tydligt arbetarfientlig politik som slår mot de svaga och gynnar kapitalägare och banker, de står bakom avvecklingen av välfärden och har stött varenda jobbskatteavdrag. 

Hur agerar då SD på lokal nivå? Jag har gått igenom alla Lunds kommunfullmäktiges protokoll under hösten 2012 och hela 2013. Totalt fattades 102 beslut där olika yrkanden stod mot varandra under denna tid. I en handfull av dess fanns inga klara politiska linjer, utan ledamöterna röstade något så när fritt över block- och ibland partigränserna. Men i 96 fall har den regerande Alliansen agerat samfällt. I tabellen syns hur SD har röstat och yrkat sedan hösten 2012.

Med Alliansen	54
Med de rödgröna	3
Eget förslag	7
Ingen åsikt	14
Avstod	11
Röstade olika	7

När de behöver bestämma sig mellan ett borgerligt och ett rödgrönt alternativ i Lund röstar alltså Sverigedemokraterna borgerligt i 95 procent av fallen. Stödet till den lokala borgerligheten är massivt och berör alla politikområden. De vill inte besluta om en ny politik mot hemlöshet, de stödjer avgifterna på Högevallsbadet, de vill inte förbättra insynen i friskolornas verksamhet, de var med på att sälja Stortorget 1, de är motståndare till en progressiv förskoletaxa, säger nej till etiska riktlinjer för kommunens affärsverksamhet, de säger nej till att ta reda på hur lärartätheten i Lunds skolor har utvecklats, o.s.v. 

Inte ens då deras egna förslag skulle tjäna på det kan de enas om att rösta på rödgröna förslag. Vänstern och Socialdemokraterna har till exempel sedan länge föreslagit att avgiften på trygghetslarm ska tas bort. Detta förslag tog SD upp i en motion till fullmäktige. När frågan avgjordes i mars 2013 ville de borgerliga avslå fria trygghetslarm, de rödgröna ville arbeta in dem i 2014 års budget. Två av SD:arna lade ner sina röster, en röstade på det borgerliga förslaget. De tre SD:arna är för övrigt påfallande ofta osams i omröstningarna, detta i frågor som berör allt ifrån spårvagnar till studentmedarbetare och lån till Arenan. 

I de 11 fall då SD avstod i omröstningarna hade de haft egna yrkanden som fallit i tidigare beslutsomgångar. Ofta var detta extrema åtgärder som utan vidare skulle kvalificera förslagsställaren som tokhöger. I sitt budgetförslag inför 2014 föreslog de till exempel att tilldelningen till Lunds skolor skulle minskas med 27 miljoner kronor (motsvarande cirka 50 lärartjänster), Nota Bene, utöver de nedskärningar som borgerligheten redan beslutat. På samma sätt föreslog de att socialnämndens budget skulle minska med 12 miljoner, vilket skulle innebära att i stort sett allt förebyggande socialt arbete i Lunds fick avvecklas. De har också föreslagit att Lund ska bryta mot lagen och vägra elever hemspråksundervisning.

De borgerliga förstod sent omsider att de inte kunde gå in i valåret 2014 utan att anslå pengar till underhåll av Lunds skolfastigheter. Men Sverigedemokraterna bryr sig uppenbarligen inte om sådana trivialiteter som mögelskadade skolor. I omröstningen i fullmäktige i november förra året vägrade de, som enda parti, att ge ett öre extra till det eftersatta underhållet. De motiverade detta med att det var viktigare att ha oförändrad kommunalskatt.

En avgörande skillnad mellan riksdagen och Lunds kommunfullmäktige är att SD inte har någon vågmästarroll i Lund. De borgerliga har egen majoritet, vilket gör att de tre Sverigedemokraterna aldrig behöver taktikrösta, aldrig agera stödparti, de röstar helt enkelt som de tycker. Resultatet talar för sig självt.

På vingligt spår

Lunds borgerlighet är sannerligen ingenting att hålla i handen när det blåser. Inför valet 2010 presenterade de tillsammans ett så kallat utspel; att forcera fram en spårvagnsdragning i centrala Lund på Klostergatan och Stora Södergatan och söderut. De kallade detta ett vallöfte. Deras huvudlösa tilltag medförde att ett organiserat motstånd mot spårväg överhuvudtaget fick fart i Lund, i alla fall bland äldre konservativa män.

 

Nu under valåret 2014 är borgerligheten på vild flykt från sina egna ogenomtänkta spårvagnsutspel. I samband med att ett helt annat ärende behandlades av kommunstyrelsen 5 februari drog de tillbaka sitt eget förslag.

Javisst, man kan inte annat än hålla med: Det borgerliga ”vallöftet” 2010 var otroligt korkat. Huruvida Lund kommer att få spår genom centrum eller inte blir ett senare beslut och det är inte särskilt troligt att det i så fall kommer att gå på Klostergatan.

I april 2013 enades så M, FP och KD med S och MP om hållplatsläge på Clemenstorget. Vänsterpartiet var skeptiska, vi lämnade nedanstående förslag till kommunstyrelsen:

Vänsterpartiet vill särskilt betona att Lunds kommun inte bör ge efter för Jernhusen AB:s krav på allt för stora utrymmen för kommersiella lokaler i ett planerat Resecentrum. Tvärtom bör utformning av området ske med funktionalitet och estetik i första rummet och i stadens och befintliga byggnaders skala. Resenärerna ska inte tvingas ut på en snitslad bana mellan snabbmatställen och annan kommers.

Tullhuset och Godsmagasinet kan med denna utgångspunkt bevaras i stort sett intakta. Att Tullhusets fasad frontar mot Clemenstorget är dessutom av utomordentlig betydelse ur kulturhistorisk synvinkel. Detta oavsett vilket av alternativen, spår över Clemenstorget eller längs dess norra sida, som slutligen blir verklighet. Det senare av dessa alternativ ser ut att ligga närmast ett rimligt proportionerat resecentrum, varför vi tills vidare tillstyrker det.

Den föreslagna inbyggnaden av Tullhuset i ett kommersiellt glaskomplex som kallas resecentrum har vi hela tiden bekämpat, men för att främja uppslutningen kring spårvägen valde vi att stödja majoritetens förslag till hållplatsläge. Det hade vi ingenting för. Nu har borgerligheten ändrat sig igen och ska plötsligt åter utreda det som redan är utrett. Vi väljer därför att återgå till vårt ursprungliga förslag: Lägg spåren längs torgets norra sida; sätt funktion och estetik i fokus vid gestaltningen av stationsområdet – inte kommers.