Högerut med Löfven

Stefan Löfven överraskade visserligen när han så snabbt och kategoriskt dumpade Vänsterpartiet från regeringsmedverkan. Men när nu resultatet av regeringsförhandlingarna mellan S och MP börjar visa sig förstår man varför: Det hade varit omöjligt med Vänsterpartiet eftersom den nya regeringen avser att bedriva ren och skär högerpolitik.

Idag rapporteras att S och MP kommit överens om tre politikområden: försvaret, migrationspolitiken och pensionerna. Inom alla dessa tre områden har uppgörelser träffats som plockar fram det allra sämsta inom de bägge partierna:

• Ökad upprustning och fler Jas/Gripen, allt i enlighet med militärindustrikramarna inom socialdemokratin
• Inga skärpta krav på schyssta villkor vid arbetskraftinvandring, allt i enlighet med Miljöpartiets uppgörelse med regeringen Reinfeldt
• Miljöpartiet ansluter sig till pensionsuppgörelsen med de borgerliga från 1994, vilket innebär att varannan kvinna som nu pensioneras har mellan 5.000 och 10.000 i månaden att leva av. 

I går kom det också fram att MP har böjt sig för att regeringen fortsätter med Förbifart Stockholm, ett oförskämt dyrt dinosaurieprojekt för ökad massbilism, givet att inte en mirakulös ny uppgörelse träffas med Stockholm stad och landsting inom ett halvår.

De bägge partierna betonar hela tiden behovet av breda lösning, alltså lösningar som de borgerliga partierna accepterar. Det betyder att S-MP-regeringen kommer att vara tvungen att föra deras politik i fyra år. Detta torde vara att drömscenario för högern: De förlorar valet på en impopulär politik, men stafettpinnen går nu över till S och MP att föra samma politik, vilket kommer att leda till att de tar lika mycket stryk vid valet 2018.  

Som det nu ser ut gör Vänsterpartiet klokt i att hålla sig på behörigt avstånd från Stefan Löfvens tillträdande ministär: Gör inte upp om någon budget som inte innebär verkliga förändringar i rätt riktning. Det räcker inte med några utredningsuppdrag om vinster i välfärden. 

Nu behövs en stark vänsteropposition, som driver de tunga välfärdfrågorna och miljöpolitiken, mer än någonsin.