Förutsättningar: Man bör vara nyliberal marknadsfundamentalist och tro att allt löser sig om man leker affär med offentlig verksamhet. Det är även en fördel om man är allmänt korkad och dumdryg, inte vet mycket om sjukvård och misstror professionalism. I synnerhet sjukvårdspersonalens kunnande. Och man måste vara fräck, och helst tycka att demokrati är onödigt trams.
Har man dessa egenskaper kan man ta sig an verket. Man har gott om tid, flera år.
Man kan lämpligen börja med att slå sönder välfungerande enheter, som t.ex. lasaretten i Ystad, Landskrona och Trelleborg genom att skapa ”divisioner” som kan kontrolleras av regionledningen. Man gör samma sak med universitetssjukhusen, för att skapa maximal förvirring.
Sedan är det dags att ge sig på personalen. Ett effektivt sätt att ödelägga arbetet på kliniknivå är att avlägsna personalens känsla av att de är delaktiga i vad som ska göras. Ett bra sätt är att hitta på ”mål” som ska följas. Dessa mål bör överlag vara fåniga och meningslösa och ha så lite med vårdkvalitet att göra som möjligt. ”Målen” ska vara centralt bestämda, och inte föremål för någon som helst dialog med den personal som faktisk ska göra jobbet, och kan jobbet. Därmed skapas en grundläggande misstro mellan administratörer och profession.
För att inte personalen ska streta emot och protestera kopplar man uppfyllelse av dessa mål till en ersättningsmodell: – Uppfyll målen och du får mer pengar, annars inte.
Med dessa åtgärder har man stor garanti för att ha fördärvat arbetsglädje och motivation, just det som får sjukvården att fungera. Rätt mycket arbetstid går även åt för att föra pinnastatisk hur man uppfyllt meningslösa mål, statistik som i stora delar sedan inte följs upp vilket ger en tydlig signal från ledning till personal: – Ni ska inte tro att ni är värda någonting.
För att förstärka fördärvet ser man naturligtvis till att verksamheten är gravt underfinansierat. Då kan man från ledningens sida utan större intellektuell ansträngning alltid skrämmas med att budgeten inte hålls. Vilket ytterligare rymmer den finess att man därmed kan motivera att göra sig av med chefer ”som inte håller budget” (vilket från första början var omöjligt) och ersätta dem med regionledningens ja-sägare. Och en utarbetad, desillusionerad personal bråkar mindre.
Men man måste vara uthållig för att lyckas. Här är dumdrygheten och inkompetensen viktig. Man får inte låta sig distraheras av störande tankar om patienternas behov eller personalens uppfattning om vad som är god vård.
För att det inte ska bli för mycket bråk i massmedia kan det rekommenderas att införa en tystnadskultur. Dialog med personalens fackliga företrädare bör konsekvent avvisas.
Detta är inte dikt. Ironin är min men fakta står att läsa i revisionsrapporter från Regions Skånes revisionskontor (www.skane.se/revisionen). Ansvariga för eländet är Allianspartierna med hjälp av Miljöpartiet.
Vänsterpartiet vill att sammanslagningen av universitetssjukhusen upphävs, att övriga sjukhus blir självständiga resultatenheter, med egen ledning, att regionsjukvården demokratiseras, att New Public Management som styrsystem avskaffas, att det tillskapas några hundra fler vårdplatser, samt att regionsjukvården får en realistisk finansiering.
Därför röstar jag på Vänsterpartiet 14 september.
Skrivet av veckans gästbloggare Sven Ternov, som granskat revisionsrapporterna för de skånska sjukhusen. Tack Sven!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar