Vita, blå eller gröna kläder?

Veckans ros går till en 53-årig sjuksköterska i Lund som JO-anmält regiondirektören Jonas Rastad. 

I en officiell intervju, upplagd av Region Skåne på Youtube 15 november, hinner Rastad på sex minuter med en hel del.

– Jag tror att många medarbetare lider av att mediabilden är förhållandevis negativ inom hälso- och sjukvården. (...) Man kanske tycker att man själv presterar bra, samtidigt som verksamheten svärtas. Då har det varit viktigt att ge bilden att vi har en avundsvärd hälso- och sjukvård i Skåne

Medarbetarna lider alltså inte av verkliga problem inom sjukvården utan av mediabilden. Uttalandet är naturligtvis helt i den styrande femklöverns anda. Missförhållanden är ju enligt borgerligheten och miljöpartiet tidningsankor och svartmålning. 

Mer anmärkningsvärt är en uppmaning till underställd personal att fundera på om man agerar i "kundintresse" eller "egenintresse".   

– Om man som medarbetare i Region Skåne vill annonsera något som man uppfattar som ett missförhållande eller en risk eller vad det nu kan vara så ska man fundera på om man gör det i egenintresse eller i kundintresse. Jag har en känsla av att den gränsen funderar man inte tillräckligt på i rätt utsträckning. 

Eftersom Rastad med "kunder" tydligen avser patienter är det svårt att hitta ett enda kritiskt uttalande från personalen som inte värnar om just dem. Men Rastad kanske anser att det är ett egenintresse att vilja ge sina patienter så god vård som möjligt. Vad vet jag.

Rent grundlagsvidriga är Rastads synpunkter på vilken färgkod personalen ska välja om de någonsin skulle drista sig till att knysta ett ord av kritik eller utnyttja sin meddelarfrihet (se 4:30 in i intervjun). 

– Om man gör det ska man inte stå i vita, blå eller gröna kläder för då är man faktiskt en officiell representant för Region Skåne

Hade vi haft en anständig regionledning hade Rastad för det första aldrig rekryterats som chef (han höll på likadant på sitt förra jobb i Västerbotten). För det andra hade han åkt ut med öronen före efter ett sådant uttalande. 

Men vi lever inte i anständighetens tid. Jag gissar att Pia Kinhult (M) och Anders Åkesson (MP) med flera bara är tacksamma för Jonas Rastad – nu när de inte längre har torpeden Michael Sandin.

Länkat: Skånska Dagbladet

Fortsatt fri etablering i skola och välfärd

I år har vänstern fått rätt i frågan om privata vinstintressen i välfärden. Till och med folkpartiledaren Jan Björklund försöker numera låta som en dålig kopia av Jonas Sjöstedt när han talar om att mota ut riskkapitalbolagen. Men vad är det egentligen de föreslår?

Folkpartiets landsmöte beslutade i veckan att fri etableringsrätt ska råda för de aktörer inom skola och välfärd som "lever upp till kvalitetskraven". Så långt intet nytt under solen, kvalitetskraven finns för skolan definierade i läroplanerna och för vård och omsorg i kommunernas upphandlingar. Vi vet också att statens respektive kommunernas möjlighet att övervaka att de vinstdrivna bolagen verkligen lever upp till kvalitetskraven är minimala. 

Det nya skulle vara att de vinstdrivande företag som verkar i skola och välfärd även måste ta ett "långsiktigt ansvar". Vad som menas med det är höljt i dunkel. Folkpartiet avvisar regler som tvingar bolagen att äga under ett visst antal år innan de säljer vidare. Björklund menar att de aktörer som har "som idé" att äga kortsiktigt inte ska få tillstånd. 

Ägaren av en skola ska alltså förmås att avge någon sorts försäkran att "idén" inte är att sälja skolan vidare. Denna försäkran gäller ända tills dess att "idén" ändras och ägaren av någon orsak säljer skolan vidare till en ny långsiktig aktör. 

Tack för förtydligandet, Jan Björklund. Det är inte konstigt att Vårdföretagarna är lättade, om de nu någonsin varit oroliga. För dem är det bussiness as usual. Det samma gäller för friskolekoncernerna. Uppgörelsen mellan de borgerliga, Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att låta vinstintresset vara tycks ligga fast, trots uppskruvad retorik.

Det enda parti som i handling vill begränsa den fria etableringsrätten i skola och välfärd är Vänsterpartiet. Privata vinstintressen har inte där att göra.

Länkat: AB; SVD

Katastrofen SUS vacklar vidare

Sammanslagningen av sjukhusen i Malmö och Lund till Skånes universitetssjukhus (SUS) är en vårdpolitisk katastrof. Fusionen framtvingades av de borgerliga och Miljöpartiet 2010 och verkar nu ha accepterats som ett faktum av alla partier i regionen utom Vänsterpartiet. All forskning visar att det inte finns några vinster att fusionera sjukhus av sådan storlek. Denna forskning bekräftas nu i Skåne. Experimentets pris är flyttkaruseller, sönderslagna kliniker, organisationskaos, personalflykt, vårdskador och onödiga dödsfall bland patienterna.

Idag fick vi en ny påminnelse om hur destruktiv fusionen är. SUS-ledningen har låtit utreda en nedläggning och flytt av akutkirurgin i Lund till Malmö. Man behöver inte vara sjukvårdsexpert för att förstå att detta kommer att få stora konsekvenser och i praktiken göra det omöjligt att upprätthålla akutsjukvården i Lund. Trots detta signalerar chefen för den sammanslagna akutkliniken, Jan Ljunghusen, att detta kan ske. Men helst verkar han vilja lägga ner ett av sjukhusen helt och hållet. Tankarna är inte nya, redan några månader efter fusionen diskuterades de i SUS-ledningen.

Klinikchefen berättar att "just nu går mycket tid åt att samordna saker mellan sjukhusen". Ja, tacka för det när de redan har slagit sönder vårdkedjorna i såväl Malmö som Lund. 

För att rädda vården krävs en ny politisk majoritet i Region Skåne. Men för att åter få akut- och specialistvården att fungera och utvecklas måste självständiga och kompletta sjukhus i Malmö och Lund, med egna sjukhusledningar, återupprättas.

* * * *

Uppdatering: Miljöpartiet och de borgerliga skickade idag på eftermiddagen ut något som de kallar Ett förtydligande om den akuta kirurgin i Lund. Märkligt nog nämns inte med en bokstav något om den den akuta kirurgins framtid i Lund i texten. Så mycket för det förtydligandet. Tror de på allvar att folk inte förstår skillnaden mellan akut kirurgi och en akutmottagning? Vem tror de egentligen att de lurar?

* * * *

Uppdatering 2013-11-18: Sydsvenskans inrikeschef ringde idag och bad mig plocka bort den inskannade versionen av artikeln. Han sa att jag bröt mot upphovsrättslagen genom att visa texten. Laglydig som jag är har jag plockat bort artikeln.

Hur man ska kunna föra en samhällsdebatt utan att varken kunna länka till artiklar (Sydsvenskans nättidning är numera en betalsajt) eller på annat sätt återge texten i sin helhet kunde inte inrikeschefen förklara.

Rädda Mårtenstorget

Mårtenstorget, troligen 1870-tal. Ur UB:s bildsamling, foto Per Bagge

Torghandeln på Mårtenstorget är i kris. Orsaken är att färre människor väljer att göra inköp på torget, vilket lett till vacklande intäkter av försäljningen. Långt in på 1990-talet räknades Mårtenstorget till ett av de mer attraktiva torgen i Sverige. Sedan dess har vi sett en mer eller mindre konstant minskning av försäljningsvolym och antal handlare. 

Det finns två sätt för kommunen att förhålla sig till detta. Antingen acceptera detta som en effekt av ändrade köpvanor, eller att göra något åt saken. Av kulturhistoriska skäl, men också för att Lunds centrum för framtiden ska behålla sin attraktivitet, vill vi med denna motion förespråka att något görs. Att vänta på att nya etableringar i närområdet ska bidra till att lyfta torghandeln räcker inte. Tills dess torde den siste handlaren redan ha packat ihop.

Nedan föreslås ett antal skarpa åtgärder för fullmäktige att överväga. Alla är av karaktären att de kan genomföras med relativt kort varsel. De är inte beroende av varandra, utan en eller flera kan genomföras oavsett de andra. Flera av dem är av den karaktären att de torde gynna centrumhandeln i stort. Förhoppningsvis kan debatten om åtgärderna också ge nya impulser till förslag för att lyfta torghandeln på Mårtenstorget.

Vi föreslår följande åtgärder:

• att fria torghandelstider, alternativt förlängda öppettider till 19.00 med starttid senast 15.00, införs på Mårtenstorget
• att torgtaxan på Mårtenstorget under vardagar avskaffas under ett år
• att torgtaxan på Mårtenstorget på lördagar halveras under ett år
• att loppisförsäljningen på Södra Esplanaden via Råbygatan leds upp till Mårtenstorget
• att kommunen uppför permanenta handelsbodar i trä längs Mårtenstorgets ena sida
• att en stor och attraktiv lekplats anläggs på Mårtenstorget
• att barntillvända transporter mellan parkeringshusen, Mårtenstorget och andra centrala noder i staden organiseras med minitåg på gummihjul, gärna eldrivna

Jag och Hanna Gunnarsson har precis lämnat in ovanstående motion till Lunds kommunfullmäktige. 

Lundavänstern: Våga ta ansvar för välfärd och skola

Verkligheten, i alla fall delar av den, har kommit ifatt Lunds borgerlighet. För att rädda sina budgetar drog de under flera år i rad in på underhållet av fastigheterna. De fortsatte med det, till och med när skola efter skola, förskola efter förskola, tvingas stänga för att barn och personal inte skulle bli sjuka av fukt och mögel. 

Personalen varnade, vänstern varnade, ja, till och med en enig Servicenämnd varnade, men förgäves. Men när problemens fulla omfattning inte kan döljas längre, när massmedia i helsidesreportage publicerar uppdaterade listor på alla drabbade skolor och förskolor året innan valet 2014, då tycker de borgerliga att det är dags att göra någonting. I sin tilläggsbudget signalerar de att de äntligen tänker göra något åt mögelskolorna och kryper till korset vad gäller kommunalskatten. De tvingas höja skatten med exakt de 40 ören som de tidigare under stora åthävor sänkte med. Vi välkomnar naturligtvis detta sena uppvaknande. 

Inom andra områden har dock verkligheten inte gjort några synbara avtryck i den borgerliga tankevärlden. Lund har under borgerligt styre snabbt försämrats som skolkommun. Vad gäller faktorer som behöriga lärare, genomsnittliga betyg och andelen godkända elever med hänsyn tagen till föräldrarnas utbildningsbakgrund befinner sig Lund numera inte ens på den övre halvan bland landets kommuner. Försämringarnas orsak stavas nedskärningar – genom otillräcklig uppräkning har skola och förskola varje år berövats cirka en procent av anslaget per elev, ackumulerat sedan 2006. Detta föreslår de borgerliga ska fortsätta 2014. Detsamma gäller äldreomsorgen. Genom otillräcklig uppräkning för ökade kostnader vill de borgerliga, för åttonde året i rad, lägga sparbeting på de kommunala kärnverksamheterna. 

I sin tilläggsbudget föreslår Vänsterpartiet tillsammans med Demokratisk vänster istället ett rejält lyft för de kommunala kärnverksamheterna. Det måste ses som ett kraftfullt alternativ till den borgerliga majoritetens nedskärningsförslag och är samtidigt en politik för att skapa fler jobb. Vi vågar ta ansvar för välfärd och skola.

Till Lunds skolor och förskolor, inklusive gymnasieskolorna och Komvux, vill vi lägga 65 miljoner mer än de borgerliga, vilket motsvarar cirka 120 lärartjänster. Nästan hälften (30 miljoner) av detta krävs för att inte verksamheten ska försämras ytterligare 2014 eftersom de ökade kostnaderna för lärarlöner inte täcks i den borgerliga budgeten. Vänsterpartiet lägger därtill 35 miljoner i nysatsningar för att öka lärartäthet och kvalitet i skolan och därtill äntligen kunna börja förverkliga förskolans mål: max 11 barn i småbarnsgrupperna och 16 barn i 3-5-årsgrupperna. 

Till vård och omsorg vill vi lägga 38 miljoner mer än de borgerliga. På samma sätt är 25 av dessa miljoner kompensation för kostnadsutvecklingen som i det borgerliga förslaget inte görs, alltså ett upphävande av ytterligare försämringar av vården som de borgerliga planerar för 2014. Resterande 13 miljoner är kvalitetssatsningar för att de kommunmedlemmar som behöver hjälp att klara sin vardag ska få ett bättre liv, ja, kanske till och med kunna sätta lite guldkant på tillvaron. Men vi vill återta den tredjedel av Lunds äldreboenden som drivs av Carema i egen drift eftersom vi inte litar på att mer pengar till dem kommer vården och de äldre till del.

I övrigt föreslår vi omedelbara förstärkningar på stadsbyggnadskontoret för att öka bostadsbyggandet, förbättrat underhåll av gator och parker, en satsning på Kulturskolan, inklusive taxesänkning, att skolornas simundervisning blir fri från och med 2014 samt att bidragen till barn och ungdomars idrotts- och föreningslivet räknas upp. 

Lundaborna betalar i år ungefär 1,3 miljarder mindre i skatt än 2006 (allt annat lika) genom borgerliga skattesänkningar i stat och kommun. Detta motsvarar en sänkning av kommunalskatten i Lund med 5 kronor och 66 öre. Av detta vill alltså vänstern återställa 85 öre, vilket ger 193 miljoner mer till skola och välfärd. 

Skattesänkningarna har successivt urholkat basen för skolan, vården, omsorgen och alla annan kommunal verksamhet. Tills dess att vi får en vettig regering återstår bara två alternativ: Höja kommunalskatten eller minska välfärden. 

Varför skövlas Väster?

Skövlingen av Bjeredparken. Någon satte dagarna efter upp små träkors i sorg över de vackra träden.
Bilder: Renate Möller

I november skövlades Bjeredsparken, strax väster om Lunds C och den nybyggda förvaltningsbyggnaden Kristallen. Ett trettiotal vackra och fullt friska träd, varav många var över 60 år gamla, sågades ner. De utgjorde den östra sidan av en allé runt ett lummigt gångstråk. På morgonpromenad med hunden mötte jag förtvivlade pendlare och grannar med tårar i ögonen. 

Allt har skett fullständigt oväntat. Lunds kommun har tillkännagivit att man ska starta ett arbete med att bygga om Bjeredsparken. Men på kommunens hemsida talas om förnyelse av parken och röjning av undervegetation, inte avverkning av allt öster om gångstråket. En del av skövlingen har skett på LKF mark i anslutning till fastigheterna på Västra stationstorget, men hyresgästerna har inte ens informerats om planerna. Än mindre har någon förklaring till varför detta måste ske getts, varken av kommunen eller LKF.

En del kanske tycker att några fällda träd spelar liten roll i förhållande till tillståndet i övrigt i världen, Sverige och Lund. De har naturligtvis rätt, men detta handlar ytterst om demokratins sätt att fungera. Kan vi inte ens kommunicera sådana basala saker som utformningen av människors närmiljö är vi illa ute. Följande frågor reser sig:

• Varför har Lunds kommun skövlat ett helt område, bestående av ett trettiotal vackra och fullt friska träd, utan att kommunicera planerna?
• Har Lunds kommun sökt tillstånd från Länsstyrelsen, vilket är obligatoriskt vid avverkning av alléer?
• Har LKF känt till planerna att avverka träd på fastigheten vid Västra Stationstorget? Om ja, varför har detta hemlighållits för hyresgästerna?

1:12-initiativ mot löneskillnader

Om tre veckor folkomröstar Schweiz om det så kallade 1:12-initiativet. Förslaget är att ingen ska kunna tjäna mer på månad än vad någon i företaget tjänar på ett år. Går förslaget igenom kommer drygt 4000 högavlönade att få sänka sin lön till något mer rimliga nivåer. Redan i våras röstade en stor majoritet av schweizarna igenom det så kallade girighetsinitiativet, som begränsade direktörernas fallskärmar och bonusar.

Högerpartierna och arbetsgivarorganisationerna bekämpar förslaget men har inte ens försökt förklara för schweizarna vad som berättigar en direktör att tjäna upp till 100 gånger mer än andra. Istället används utpressningsargument värdiga Ayn Rand, att företag och samhälle kommer att braka ihop eftersom de driftiga inte längre vill arbeta, utan flyr någonstans.

1:12 är ett utmärkt initiativ som borde mana till efterföljd. I Sverige har gapet mellan normallöner och topplöner vidgats till rent groteska avgrunder under det senaste decenniet. För tio år sedan var det vanligt att en toppdirektör tjänade 20-30 gånger så mycket som företagets arbetare. Idag har det gapet ofta ökat till 70-80 gånger. På Assa Abloy är till exempel skillnaden 1:83. Direktören får alltså på en endaste månad lika mycket som det tar en av hans arbetare sju år att tjäna ihop. De allra lägsta lönerna finns i kvinnodominerade yrken medan nästan alla toppdirektörerna är män.

Själva anser jag i och för sig att redan löneskillnader 1:12 är för mycket, en ståndpunkt som jag inte är ensam om. I en större undersökning om anställdas attityder till löneskillnader visade LO att tre fjärdedelar vill minska skillnaderna och ännu fler, 83 procent, anser att kvinnor har för låg lön i jämförelse med män. Rimliga löneskillnader, enligt denna undersökning, mellan arbetare och direktörer i större bolag är 1:4. 

Även fördelningen av förmögenheter blir allt mer ojämn i Sverige, ojämnare än vi tror att de är och framförallt är förmögenheterna betydligt ojämnare fördelade än vi vill att de ska vara.

Ett 1:12-initiativ i Sverige skulle vara en bra start genom att det skulle minska avgrunden mellan de högsta och de lägsta lönerna dramatiskt. 

Därtill krävs naturligtvis medvetna och riktade satsningar för att lyfta lönerna för kvinnodominerade yrken. Så gjorde vi senast det var rödgrönt i Lunds kommun. Resultatet var gott i form av minskade löneskillnader, men arbetet avbröts när det blev borgerligt styre 2006. Men att systematiskt jämställa lönerna har nu tagits upp av flera kommuner i landet där Vänsterpartiet är med och styr.