MP vacklar vidare om vinst i välfärden

Den 25 maj beslutade Miljöpartiets kongress att vinster i välfärd och skola utan undantag ska återinvesteras, alltså inga vinstuttag. Sex dagar senare föreslog språkröret Gustav Fridolin tillsammans med Socialdemokraternas Ibrahim Baylan att vinstuttag ska få fortsätta.

I ett inlägg i Dagens Samhälle försöker nu två framträdande Miljöpartister förklara partiets agerande. De vill nu välkomna privata intressen i välfärd och skola men hoppas på en utredning om aktiebolagens syftesparagraf. De hävdar att den ska kunna användas för att styra bort från vinstutdelning.

Detta är naturligtvis ett nytt slag i luften. I bolagsordningarna för de stora vård- och skolkoncernerna som dominerar marknaden står inte en bokstav om att syftet med verksamheten är att maximera vinsten. Inte ens John Bauer-koncernen, som strippade skolverksamheten på pengar för att sedan skicka ut eleverna i kylan skrev något om vinst, men gav oupphörliga försäkringar om att undervisningen och eleven är i fokus för all verksamhet.

Saken är att det redan finns alldeles utmärkta sätt att hålla vinstintressena utanför skola och välfärd. Ett enkelt beslut i riksdagen skulle kunna förbjuda vinstdriven skola och välfärd, men tillåta ideellt driven verksamhet.  

Men det vill uppenbarligen inte Miljöpartiet.

Trygga vården?

De borgerliga och miljöpartiet har styrt Skåne sedan 2006. De har under sju onda år skurit ner resurserna och privatiserat skånsk sjukvård. De har genomdrivit en hårdhänt sammanslagning av sjukhusen i Lund och Malmö med i långa stycken katastrofala resultat. De är direkt ansvariga för åtminstone elva dödsfall på grund av brist på vårdplatser och personal, vilket bara är toppen på ett isberg av vårdskador och onödigt lidande.

De har vid ett flertal tillfällen givit ansikte åt begreppet politikerförakt genom långt driven förmåga att varken se, lyssna eller tala. Deras strategi har varit att, efter politiskt beslutade försämringar, två sina händer och skylla konsekvenserna av sina handlingar på personalen och organisationen.

Inför valåret 2014 har trycket blivit för starkt. Folket har fått nog. Ett bondeoffer är nödvändigt. I massmedia framställer de skattehöjningen på 30 öre som eftergiften som ska "trygga vården".

Det enda problemet är att det inte tryggar vården. Intäkterna räcker inte ens till för att behålla den personaltäthet som finns just nu, eftersom personalstyrkan inom sjukvården måste minska med cirka 1000 för att klara 2013 års politiskt beslutade "effektivisering".

I alla ödmjukhet vill jag ge fyra råd till de politiker i Region Skåne som verkligen vill trygga vården.

1. Riv upp sparbetinget för 2013 och häv omedelbart anställningsstoppet. Är det någon, med den minsta kunskap om hur det ser ut på klinikerna, som tror att man kan minska personalen med ytterligare tusen och samtidigt upprätthålla en fungerande vård? Antagligen behöver skånsk sjukvård tillföras resurser motsvarande drygt en skattekrona. Det är inte speciellt mycket med tanke på att bara jobbskatteavdragen motsvarar fem skattekronor. Om vi haft en regering som räknade upp statsanslagen till vården istället för att sänka skatten för dem som redan har ett jobb hade vi inte behövt höja regionskatten, men som det är nu är det faktiskt enda chansen.

2. Riv upp Sus och återgå till två fungerande universitets- och akutsjukhus i Malmö och Lund. Det finns ingen besparingspotential i att fusionera sjukhus av denna storlek. Personalflykt, kliniker i ruiner, brutna vårdkedjor, en förnedrande dragkamp mellan städerna samt ökade totalkostnader är i stället resultatet.

3. Stoppa privatiseringshysterin. Den är kostnadsdrivande och tjänar enbart till att skapa profitabla nischer för lycksökare inom vården. Det gäller såväl systemet med konkurrerande vårdcentraler som sönderslagning av fungerande specialistkliniker genom så kallat vårdval.

4. Återupprätta förtroendet för professionen. Att styra resurstilldelningen genom ekonomiska modeller där verksamheten poängsätts och mäts i pengar leder enbart till suboptimala beteenden och till att fokus flyttas från patienten till organisationens ekonomiska nytta av patienten. Skrota New Public Management och fördela resurserna efter behov.

Svensk utrikespolitik – finns det?

En gång för länge sedan bedrev Sverige en självständig utrikespolitik. Trots senare tiders avslöjanden om att kontakterna och utbytet med Natoländerna ibland var djupare än vad som kom ut till allmänheten fanns det en sund kärna av offentliga ifrågasättanden från högsta statsledningens sida. 

Olof Palme tog hellre en mångårig diplomatisk kris med USA än att tiga om bombningarna av Haiphong julen 1972. Sverige tvekade inte att kritisera övergrepp i väst såväl som öst och vann respekt genom stöd till befrielserörelser och unga stater som hotades av imperialism och krig runt om i världen. Detta känns idag väldigt avlägset.

Numera är det så att Sverige inte bara tiger, utan aktivt stödjer USA, till och med när de gör våld på yttrandefriheten och integriteten. Man är tyst när vår tids största avlyssningsskandal avslöjas. Man är tyst när brittisk polis stormar tidningsredaktioner för att förstöra hårddiskar. När EU i somras ville pressa USA om spioneri och avlyssning av europeiska politiker och institutioner var det Sverige som tillsammans med Storbritannien skyndade till USA:s försvar. 

Med Carl Bildt som utrikesminister har svensk utrikespolitik upphört – Sveriges röst i världen har blivit USA:s röst i världen.


Läs också Birger Schlaugs vidräkning med Bildts tystnad och Maria-Pia Boëthius förslag att ge fredspriset till Manning och Snowden.

Regionledningen skyller ifrån sig

Titta på bilden!

Demonstranterna har lagt sig i solidaritet med alla dem som fått vårdskador eller avlidit inom skånsk sjukvård på grund av nedskärningar och omorganisationer. Till höger blir  Pia Kinhult (M) intervjuad av SVT. Hon säger  – Vi har inte fått några signaler om att det skulle vara kris. Efter sommarens haveri inom bland annat förlossningsvården försöker regionstyrelsens ordförande återigen skylla ifrån sig.  

Samma dag hävdade hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Carl Johan Sonesson (M) i Skånskan att "vi är ofta ute i sjukvården och hälsar på. De signaler vi har fått pekar också på förbättringar..." Hur ska de ha det?

Nu ska de styrande åter tillsätta en utredning som ska visa att ingenting är deras fel. Men borgarnas och miljöpartiets taktik är genomskådad: Först ideologiska beslut om nedskärningar och privatiseringar, sedan skicka ansvaret för åtgärderna ner i organisationen och skylla haveriet på driftsledningen och personalen. 

Det är hög tid att återupprätta en vård värd namnet!