Smart, MP?

I Lund har Miljöpartiet visat två skilda ansikten sedan 2010. Å ena sidan MP i Region Skåne, som med förfärande lojalitet hjälpt moderaterna att slakta Lunds Universitetssjukhus samt skära ner och privatisera vården. Å andra sidan MP i Lund som tillsammans med S och vänstern stundom drivit vass och progressiv oppositionspolitik. Men bilden har börjat krakelera. Vart är MP på väg?

Förra året beslutade de borgerliga partierna i Lund att genomföra en total privatisering av personlig assistans. De funktionshindrade som valt kommunen som huvudman får inte göra det längre utan tvingas nu välja en privat vårdgivare. S och V röstade naturligtvis emot denna inskränkning i de funktionshindrades valfrihet, men inte MP som röstade ja till privatiseringen och nedläggningen av kommunens personliga assistans.

En annan sak är aktsamheten om gemensamma förslag och respekt för ursprunglig förslagsställare. De rödgröna i Lund har sedan 2006 tillsammans försökt pressa de borgerliga i hemlöshetsfrågan. Gemensamma skrivelser och förslag har lagts, bland annat att införa konceptet Bostad Först. Den som varit kanske allra mest aktiv i dessa frågor är Sven-Bertil Persson i Demokratisk Vänster, samarbetets minsta men i dessa frågor mest engagerade parti. Ett av hans huvudförslag, förutom Bostad Först har varit att lyfta hemlöshetsfrågorna till kommunövergripande nivå; Socialnämnden kan ju inte själv lösa bostadssituationen i Lund.

Insändare SDS 27/2 undertecknad
Petter Forkstam,  Anna Bauman
och  Björn Åhlin, MP

Då väljer MP, utan föregående diskussion, att lägga en egen motion med exakt samma sakliga innehåll som Sven-Bertils förslag. Stölden var så fräck och uppenbar att ledande MP-representanter omedelbart fick be de andra rödgröna partierna om ursäkt. Vad denna ursäkt var värd såg vi i dagens Sydsvenska. Nu är det MP som "träffade helt rätt", de gemensamma rödgröna idéerna, och då speciellt Sven-Bertil Perssons idé från 2008, är plötsligt MP:s egen idé från 2012.

Smart, MP? Ja, kanske i det korta perspektivet när det gäller att ensidigt profitera på gemensamt arbete och andras idéer. Men på sikt handlar politiskt samarbete om tillit. Den som försöker luras får inga vänner och den som är beredd att gå över lik för att exponera sig själv väcker ingen tillit. 

Det jag har lärt mig i Lund och Skåne på senare år är att det knappast går att lita på Miljöpartiet.

Sälj inte Stortorget 1!

Nu diskuteras på allvar en försäljning av Stortorget 1, fastigheten framför domkyrkan på bilden. Den ägs av Lunds kommun och rymmer ett par populära krogar, affärer, en teater samt förvaltningslokaler längre upp i huset. Det finns åtminstone tre starka skäl emot en försäljning.

1. Lilla teaterns existens skulle äventyras. Med en kommersiell fastighetsägare är en ideellt driven verksamhet ständigt ifrågasatt.

2. Kultur- och fritidsförvaltningen och Utbildningsförvaltningen har lokaler i fastigheten och måste i så fall hyra lokaler efter en försäljning. Ett av argumenten för att bygga den nya förvaltningsbyggnaden Kristallen, som snart står färdig på andra sidan järnvägen, var att kommunen skulle slippa hyra in sig i svindyra lokaler, bland annat runt Knut den Stores torg. Det har i alla fall hittills funnits enighet mellan de politiska partierna i Lund att så långt som möjligt undvika sådana lösningar.

3. Kommunen bör snarare öka än minska sitt fastighetsinnehav i Lunds centrum. Genom de privata fastighetsägarnas omvittnade girighet har hyrorna för affärer och näringsställen drivits upp till fantasinivåer. Affärsdöden är ett växande problem och i vissa delar av staden är det nästan bara banker och mäklare kvar. Ett icke-kommersiellt ägande kan här utgöra en motvikt. Kommunalt ägande behövs också för att stödja nya angelägna verksamheter som annars aldrig får en chans.

Det enda argumentet för försäljning är att det skulle inbringa en tillfällig inkomstförstärkning till kommunen. Det är lika rationellt som att värma sig genom att kissa i byxorna.