onsdag 28 mars 2012

Borg: Mer av samma kassa medicin

Finansminister Anders Borg hävdar nu att drivkraften att skaffa sig ett jobb i Sverige är för svag. Det moderata resonemanget bygger på föreställningen att en massa människor inte bryr sig om att söka jobb så länge det finns socialbidrag, bostadsbidrag och etableringsbidrag.

Ärligt talat skulle jag vilja träffa någon av de människor som i alla fall Anders Borg tror finns, unga människor som efter en intäkts- och kostnadskalkyl bestämt sig för att inte bry sig om att arbeta. Jag har träffat massor med människor som periodvis varit beroende av bidrag för att överleva, men alla har levt i ytterst små omständigheter, varit tvungna att förnedra sig för att kunna äta och ha någonstans att bo och känt en växande desperation över att inte få lov att arbeta. Det finansministern vill är att dessa människor ska bli ännu fattigare och ännu mer förnedrade.

Precis samma synsätt och samma recept har alliansregeringen använt när de försämrade villkoren i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen: Bara det sved tillräckligt mycket att vara arbetslös eller sjuk, då skulle sysselsättningen plötsligt öka. Nu blev det ju inte så, men det anser man sig inte behöva bry sig om.

Det Anders Borg lanserar är samma dåliga medicin som lett till den nuvarande massarbetslösheten. Att brist på jobb skulle ha någon betydelse för möjligheten att få ett jobb tycks inte förespegla finansministern.

Länkat: SVT;

lördag 24 mars 2012

En föga hedrande förstaplats

Sverige är världmästare i nyliberalism. Det visar en internationell jämförelse som utförts av en ansedd tankesmedja i USA. De senaste årtiondenas politik gör att Sverige hamnar på en föga hedrande förstaplats i takten att avreglera samt att tillåta privata intressen att göra vinster i skola, vård och omsorg. 

Avreglering och bolagisering av järnväg har till exempel gått längst i Sverige av alla länder. Likaså är Sverige fullständigt unikt i världen genom att tillåta vinstdrivna skolor. Allt har drivits fram av ideologiska skäl, för att politikerna har velat släppa in privata vinstintressen i den offentliga servicen, utbildning och välfärdssektorn. Några vinster i form av högre kvalitet eller lägra kostnader har inte kunnat visas.

Men det mest fantastiska är att en stabil majoritet av medborgarna i landet hela tiden ogillat denna nyliberala politik, vilket visats i opinionsmätning efter opinionsmätning, men att det bara finns ett politiskt parti, Vänsterpartiet, som motsatt sig vansinnet.

Länkat: SVD; SVD; SVT; DN; GP; GP;

fredag 23 mars 2012

Äntligen Margot!


Många har velat se henne som ny partiledare och socialdemokratisk statsministerkandidat. Nu blir Margot Wallström istället ny styrelseordförande för Lunds universitet. Regeringen har väntat och väntat, men igår meddelades äntligen beslut. Hennes första styrelsemöte blir den 20 april 2012. 

Gratulationer till såväl Margot som universitetet. 

Länkat: SKD; E24; DN; D; HD;

söndag 18 mars 2012

Rödgröna över 50 procent


Sifos väljarbarometrar december 2011 till mars 2012. Blå linje är regeringspartiernas sammanlagda stöd, röd linje S; V och MP.
Sifos undersökning för mars visar att de rödgröna ökat till 50,1 procent av väljarsympatierna. Regeringspartierna har minskat till 43 procent. Som framgår av grafen ovan har omsvängningen under de senaste tre månaderna varit minst sagt dramatisk - från ett stort borgerligt övertag innan jul till en ännu starkare rödgrön ledning i mars.

Omsvängningen inleddes med Vänsterpartiets uppgång i januari, som dock till stor del skedde på Socialdemokraternas bekostnad. Sedan dess har S ökat kraftigt två månader i rad, främst på Moderaternas bekostnad. 

Underökningen bekräftar att Alliansen är på väg ut. Deras vision för Sverige började och slutade med skattesänkningar, vilka de senaste fem åren ökat klyftorna och urholkat resurserna till välfärd och arbete. När skattesänkningarna nu inte kan fortsätta har de inget vettigt att säga, hur mycket de än står och hojtar jobb, jobb, jobb på sina landsdagar. Denna besvärjelse klingar allt falskare när det står allt klarare att deras åtgärder inte skapat några nya jobb utan bara lett till ekonomisk omfördelning - från dem som inget har till dem som redan har.

Det blir troligen upp till en rödgrön regering, i någon konstellation, att städa upp efter deras framfart. Hur pass genomgripande denna storstädning ska bli avgörs av styrkeförhållandena mellan de tre rödgröna partierna.

Tidigare: Exit Reinfeldt
Länkat: SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; AB; AB; AB; E24; DN; DN; SVT; SVT; SVT; SR; SmP; SkD; HD

lördag 17 mars 2012

Valfrihetens pris

Allt fler barn tillbringar nio år i skolan utan att lära sig läsa och räkna. En fjärdedel av de 15-åriga pojkarna saknar funktionell läsförmåga, det betyder att de inte kan förstå en vanlig dagstidningstext, en femtedel klarar inte de nationella proven i matematik. Den svenska skolans försämring de senast tjugo åren har framförallt gett olikhet. För de bästa eleverna går det ungefär lika bra som tidigare, men för de sämsta eleverna går det mycket sämre. 

Skolan är inte längre för alla. Den som är bäst på att välja får den bästa skolan. Enhetsskolan är sönderslagen. Den tidigare styrningen av hur skolan ska vara och vad den ska lära ut har ersatts av så kallad målstyrning. Istället har olikheten gjorts till dygd och valfriheten och friskolorna gjort sitt  intåg.

Per Kornhall är undervisningsråd vid Skolverket. Han skriver idag på DN debatt. Han menar att huvudorsaken till försämringen är att skolan trasats sönder. Som lysande kontrast framhåller han Finland, som behållit enhetsskolan. Kornhall menar att det nu krävs en nationell samling, utan ideologiska skygglappar, för att rädda och återupprätta en skola för alla. 

Kornhall har rätt. Men tyvärr tror jag att de ideologiska skygglapparna sitter för hårt, inte bara hos de borgerliga partierna och Miljöpartiet. Inte ens Socialdemokraterna förmår att ta avstånd från vinstdrivna skolor, än mindre antyda begränsningar i den hyllade valfrihet och olikhet som friskolereformen och det fria skolvalet skapat. Bland de politiska partierna i Sverige tycks det bara Vänsterpartiet som inser att valfriheten har ett pris. 

Länkat: DN; SVD; HD;

måndag 12 mars 2012

Exit Reinfeldt

Idag publiceras två opinionsundersökningar som bägge visar att de rödgröna partierna har mer stöd än allianspartierna. Det är den socialdemokratiska återhämtningen som för upp oppositionen i ledningen. Socialdemokraterna ökar med 6,5 respektive 7,7 procentenheter i de bägge undersökningarna, i bägge fallen jämfört med vinterns bottennoteringar i samband med partiledarkrisen. Återhämtningen sker delvis på bekostnad av MP och V, vilket naturligtvis är väntat, men V tycks behålla en uppgång på 2-3 procent jämfört med valresultatet. 

Den socialdemokratiska återhämtningen är samtidigt ett tecken på alliansregeringens och speciellt moderaternas politiska svaghet. De har helt enkelt inget nytt poltiskt projekt att berätta om. Allt sedan det femte jobbskatteavdraget begravdes finns inte längre någon moderat vision för Sverige. Därmed torde Fredrik Reinfeldts dagar som statsminister vara räknade.

Ett troligt scenatio är att tidningen Vi:s förutsägelse från i höstas går i uppfyllelse: Reinfeldt avgår som statsminister under 2013 för att lämna över till Anders Borg. Frågan är emellertid om detta kommer att hjälpa moderaterna så länge de inte har någon politik att erbjuda. Borgs enda politiska profilfrågor år numera att ljuga om andelen som är i arbete, samt att cirka 15 gånger per år blåsa upp sig och kritisera bankerna, precis som om någon lyssnade...

När skattesänkningarna nått vägs ände återstår egentlig bara att återgå till att bli de gamla moderaterna igen, det vill säga att börja låta som Centern och Folkpartiet vilka just nu mutat in den nyliberala retoriken. Då blir det ungdomslöner, skrotning av lagen om anställningsskydd, m.m.

Alternativet är att inte göra någonting, och hoppas att oppositionen gör bort sig igen som de gjorde inför valet 2010. Men risken att de rödgröna sjabblar bort ett solklart övertag två valrörelser i följd torde vara minimal. 

Slaget är långt ifrån vunnet och den som är intresserad av att vi inte bara får en ny regering 2014, utan också en ny politik, bör satsa på Vänsterpartiet. Stefan Löfven må vara en välkommen frälsare för socialdemokratin, bara genom att lyckas skapa lugn och ro, men något alternativ till den moderata ekonomiska politiken har han inte presenterat.
Länkat: SVT; SVT; DN; DN: DN; SVD; AB; AB; AB; SR; GP

söndag 11 mars 2012

Medicinsk hjälp åt SD?


Läkemedlet propranolol tycks dämpa rasistiska attityder. Det visar en studie som en forskargrupp vid universitetet i Oxford gjort. De som fick medicinen visade färre undermedvetna rasistiska tendenser jämfört med en testgrupp som fick placebo. 

Propranolol är en betablockerare som används för att motverka högt blodtryck, men även t.ex. giftstruma, migrän, tumörer i binjuremärgen och tremor. Det blockerar vissa funktioner i det autonoma nervsystemet, samma funktioner som forskarna tror triggar rasistiska tankar. 

Samtidigt rapporteras att SD nu åter börjat skärpa sitt rasistiska språkbruk. Man talar nu öppet om "arabiseringen" (vad nu det är) som ett hot mot Sverige.

Den goda nyheten är alltså att det finns hjälp att få!


Länkat: The Telegraph; DN; SKD;
Tidigare: Åkesson störd av fakta; Rasistiska clowner 

Parkering till varje pris

Det fanns en tid då ohämmad tillväxt av privatbilism sågs som någonting gott och eftersträvansvärt. Då beslutade Lunds kommun att inrätta ett regelverk som tvingade alla som byggde någonting – bostäder eller arbetsplatser – att också bygga parkeringsplatser.

Idag finns en uttalad strävan att minska privatbilismen till förmån för att gå, cykla och åka kollektivt. Trots detta finns parkeringsnormen kvar. Reglerna tvingar inte bara fram fortsatta anpassningar till privatbilism i stadsplaneringen, vilket går rakt emot kommunens antagna mål för minskade CO2-utsläpp och den minskning av biltrafiken som krävs för att nå dit. Parkeringsnormen fördyrar dessutom byggnationen avsevärt eftersom den enda lösningen ofta blir att bygga underjordiska garage. Kvadratmeterpriset för att bygga parkeringsplatsen blir då regelmässigt högre än att bygga själva bostaden.

Vänsterpartiet föreslår i en motion att parkeringsnormen avskaffas. Men kommunstyrelsens majoritet vill inte det. Som motiv anges att en del byggherrar då skulle avstå från att bygga parkeringsplatser. Detta skulle i sin tur kunna tvinga fram att parkeringplatser i angränsande områden blir avgiftsbelagda. Och....?

Hela resonemanget bygger på ett hycklande försvar av bilens överordnade plats i samhällsplaneringen, något som man trodde att de senaste 20 årens klimatdebatt gjort oss immuna mot. Stadsbyggnadskontoret erkänner också att det under årens lopp förekommit tillfällen då antalet framtvingade parkeringsplatser inte direkt legat i linje med kommunens miljömål eller ambitioner för en god stadsmiljön.

Detta erkännande är ett understatement som märks i de flesta pågående planer. När t.ex. en ny förvaltningsbyggnad för Lunds universitet presenterades i veckan sägs det visserligen att gång-, cykel- och kollektivtrafik ska vara det självklara valet för de personer som ska till och från byggnaden, men att parkeringsnormen kräver att det ändå anläggs sjuttio parkeringsplatser.

I svaret på Vänsterpartiets motion hänvisas till framtida eventuella omarbetningar av parkeringsnormen. Men kärnfrågan kvarstår: Ska kommunen till varje pris tvinga fram parkeringsplatser? Det hade faktiskt varit betydligt lämpligare om kommunen satte ett tak för hur många parkeringplatser som får lov att byggas inom ett planormåde.


fredag 9 mars 2012

Yrkeselever flyr Björklundskola

Sydsvenskan rapporterar idag att allt färre går yrkesprogrammen på gymnasiet. När de teoretiska kraven försvann, försvann också många av eleverna.

När den nya gymnasieskolan startade i höstas gjordes yrkesutbildningarna om så att de inte längre gav behörighet till högskolan. Initiativtagare till förändringen var utbildningsminister Jan Björklund (FP) som menade att detta skulle göra yrkesutbildningarna mer attraktiva. Det blev precis tvärtom. Skolverkets siffror visar att andelen elever på yrkesprogram har minskat med mellan fyra och sju procentenheter på bara ett år. I år går cirka 31 procent av eleverna på yrkesprogram, medan 51 procent går på teoretiska program.

En del yrkesutbildningar försöker nu bli mer attraktiva genom att på egen hand höja kraven, rakt emot Björklunds och den borgerliga regeringens ambitioner. Ja, vad ska man göra när verkligheten inte stämmer med kartan? 

Försämringen och det minskade söktrycket till yrkesutbildningen går hand i hand och är ännu ett svidande nederlag för borgerlig utbildningspolitik. Tänk att ungarna aldrig kan göra som Björklund säger. Snart så återstår bara rottingen.

Tidigare: Björklunds skola är här

torsdag 8 mars 2012

Lund ger anslag till företagande och flygtrafik

Det borgerliga styret i Lund innebär ständiga nedskärningar i den kommunala verksamheten. För sjätte året i rad dras anslagen ner till skola, förskola, äldreomsorg, socialt stöd, idrott och kultur, underhåll av gator, parker och byggnader. I år läggs dessutom extra sparbeting under pågående budgetår på all verksamhet, ovanpå det som beslutades i budgeten.

Trots detta har kommunstyrelsen inlett året på ett sätt som måste betecknas som oerhört generös. För när det kommer in propåer från företag om att ge pengar till olika projekt, då åker spenderbyxorna på.

Två meningar i en skrivelse, i vilka det talas om en ”neutral mötesplats” och en ”projektarena”, räckte för att kommunstyrelsen skulle besluta att skänka en halv miljon kronor per år under tio års tid till något som kallas Ideon Open Arena. Här behövs ingen beskrivning av vad som ska göras för pengarna, ingen budget för verksamheten eller ens en mening om vad Lunds kommuns medverkan innebär eller kan medföra för vinster för skattebetalarna.

På samma möte, den siste februari, beslutade kommunstyrelsen att öppna plånboken för att stödja – en flygplats. Flygplatsen är privatägd och ligger i ett annat land, en solklar del av det kommunala åtagandet med andra ord. Lunds kommun ska från och med nu hjälpa Kastrup med marknadsföringen för 220 tkr om året. Det uttalade syftet är att öka flygtrafiken och skapa nya flygrutter.

Hur detta eventuellt rimmar med Lunds kommuns (på pappret) högt ställda klimatmål framgår inte av kommunstyrelsens beslut.

Tidigare: Alla behöver inte spara ...

tisdag 6 mars 2012

Vapenfabrik till Saudiarabien

Kund, kung och diktator...
- Klart att grabben
ska ha en vapenfabrik!
Förr kunde den svenska vapenexporten betecknas som ett utslag av dubbelmoral. Å ena sidan förde Sverige en aktiv, självständig och i långa stycken progressiv och fredsbevarande utrikespolitik, å andra sidan hjälpte den svenska regeringen vapenindustrin att prångla ut vapen till vem som behövde. Numera fortsätter regeringen att sälja vapen, men den självständiga svenska utrikespolitiken är ett minne blott. Nu agerar regeringen som Natos allierade och deltar allt som oftast i USA:s krigföring runt om i världen.

Ett led i detta är att stödja Saudiarabien, en nattsvart diktatur och ett kvinnofänglese, men USA:s främsta och säkraste stödjepunkt i Mellanöstern. Därför kommer det inte som en överraskning att myndigheten Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), inom ramen för ett avtal som förnyades 2010 mellan den svenska och sauidiska regeringen, förbereder att bygga en vapenfabrik i landet. 

Det gör inte agerandet mindre oacceptabelt. Regeringen Reinfeldt har konsekvent mörklagt hanteringen av ärendet. Försvarsminister Sten Tolgfors (M) hävdar att regeringen inte godkänt någonting som ligger utanför ett första avtal (2005) med den saudiska regeringen. Men antingen ljuger han, eller också innehåller avtalet hemliga paragrafer som riksdag och allmänhet inte har fått reda på. Jan Björklund (FP) säger idag till Aftonbladet att han hela tiden varit emot avtalet med Saudiarabien, men att moderaterna och centern i regeringen velat fortsätta.

Men Björklund har själv lika mycket ansvar för regeringsbesluten och han har ända fram tills avslöjandet i Ekot valt att tiga och därmed hjälpa till att mörklägga affären. En före detta anställd på FOI menar att mörkläggningen skedde just för att hålla ihop den borgerliga regeringen, för att inte exponera motsättningen. Björklund tycker för övrigt att det är alldeles utmärkt att Sverige exporterar vapen.

Så tycker även Stefan Löfven (S) som försvarar vapenexport till Saudiarabien och andra diktaturer. För honom verkar det enda moraliska dilemmat vara själva missilfabriken. Bekymrar han sig för att inte svenska företag längre kan exportera om det byggs vapenfabriker i andra länder?

Nu krävs för det första att alla papper läggs på bordet. Vem var det egentligen som beslutade att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien? För det andra måste det fastslås om det är lagligt att undanhålla riksdag och allmänhet från denna typ av information. Sist och slutligen aktualiseras kravet på ett totalstopp för svensk vapenexport, ett krav som en majoritet av svenskarna sedan flera år stödjer. Det visar sig gång på gång att försäljning av krigsmateriel är en allt för lukrativ bransch för att de inblandade inte ska sugas in i härvor av mörkläggning, mutor och andra olagligheter.

... också finns det inga vapen som inte är avsedda att skada eller döda människor - inte ens svenska sådana. Jag har skrivit under Svenska Freds misstroendeförklaring mot vapenexporten. Här kan du också göra det!

Tidigare: Dubbelmoral (FP) om vapenexport

Länkat: SR; SR; SR; SR; SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; DN; DN; DN; DN; GP; GP; GP; SKD; SKD; SKD; D; D;

Bagdad Borg och sysselsättningen

Sysselsättningsgrad och andel i arbete, 2006 och 2011, fjärde kvartalen, källa SCB.
Den borgerliga regeringen är stark stressad av att oppositionen nu verkar ha erövrat det politiska initiativet. Speciellt smärtsamt är det att behöva konfronteras med de egna misslyckandena vad gäller sysselsättningen. Alliansen vann en gång regeringsmakten för att de sa sig vilja skapa jobb och minska vad de kallade utanförskapet. Den verkliga massarbetslösheten har uppstått sedan dess.

Regeringen står nu tomhänt. Deras huvudåtgärder, skattesänkningar i kombination med en organiserad jakt på sjukskrivna och arbetslösa, har visat sig verkningslösa. De andra åtgärderna  Rut, sänkt resturangmoms och slopade arbetsgivaravgifter för unga  skapar väldigt lite jobb i förhållande till den ekonomiska insatsen. Ofta kostar varje sådant arbetstillfälle mellan 11,5 miljoner om året i form av subventioner eller förlorade skatteintäkter, de undersköterskor eller lärare som parallellt har försvunnit i vård, omsorg och skola kostar blott hälften därav.

Det moderata försöket till motoffensiv vi nu ser måste beskrivas som patetiskt. Det består helt enkelt i att dribbla med statistiken över sysselsättningen. Anders Borg hävdade igår att sysselsättningsgraden jämfört med 2006 i själva verket har ökat, men att detta döljs genom att de som har den högsta sysselsättningsgraden, 2564-åringarna, minskat i andel av befolkningen. Han påstår också att sysselsättningsgraden ökat för ungdomar 1524 år.

Borg skriver att han utgår ifrån SCB:s siffror, rimligen senaste kvartalets, och då blir det stört omöjligt att förstå hur Borg har räknat. Det spelar ingen roll om man utgår ifrån alla ungdomar eller från de ungdomar som ingår i arbetskraften: Såväl sysselsättning som andel i arbete har gått ner.

Utgår vi ifrån alla 1524-åringar har andelen sysselsatta minskat från 39 till 38 procent, och andelen som är i arbete har minskat från 35 till 34 procent. Utgår vi från arbetskraften i denna åldersgrupp har andelen sysselsatta minskat från 82 till 79 procent, och andelen som är i arbete har minskat från 74 till 71 procent.

Av hela befolkningen 1574 år har sysselsättningen minskat från 65,9 till 65,3 procent. Anledningen till att raset inte är större är att andelen sysselsatta  över 65 år ökat från 10,5 till 11,7 procent.

Likt den tragikomiske Bagdad Bob blir Anders Borgs förnekanden av verkligheten allt mer ohållbara.

Länkat: Alliansfritt Sverige; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVT; GP; GP; AB; SKD;   

lördag 3 mars 2012

Samhällets stöttepelare

Samhällets stöttepelare. George Grosz 1926
Vännen Katrine gav mig för ett tag sedan boken om Volmer – porträtt av en samhällets stöttepelare. Lise Nørgaards uppgörelse med en förljugen och inskränkt borgerlighet är lika dräpande som hejdlöst rolig.

Vi lever i ett samhälle som håller på att dras isär. För 30 år sedan tjänade näringslivets toppdirektörer i genomsnitt sju gånger så mycket som en industriarbetare. Idag motsvarar direktörens lön 46 industriarbetares löner

Men hur står det egentligen till med överklassens moral? 

Studien Higher social class predicts increased unethical behavior publiceras nu i PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences. Forskningen visar att de som är rika och mäktiga generellt beter sig sämre än andra.

Kontrollgrupper med rika personer fuskade oftare i nätspel om presentkort och uppgav egna resultat som översteg vad som var möjligt att få. Vid övergångsställen var det tre gånger större risk att förare av nya dyra bilar plöjde igenom övergångsstället utan att visa hänsyn till fotgängare.  

Den brett upplagda studien har utförts med en rad olika test och alla ger samma entydiga resultat: Överklassen är mer oärlig, mindre generös, visar mindre hänsyn och fuskar mer. 

Det är dessa samhällets stöttepelare som vår nuvarande regering konsekvent värnar om. 

Länkat: SVT; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; SKD; SKD; AB; AB;