onsdag 29 februari 2012

Sakpolitiskt förtroende för S och V


Nu visar Novus/TV4 att förtroendet för såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet ökat kraftigt i de frågor som svenska folket rankar som viktigast: Sjukvård, skola/utbildning, sysselsättning/arbetslöshet, äldreomsorg samt landets ekonomi. I fyra av dessa fem frågor har S högst förtroende, endast vad gäller landets ekonomi har moderaterna högre förtroende, men även här ökar S och V medan M backar sedan förra mätningen i november 2011.

Den absolut största ökningen procentuellt sätt svarar Vänsterpartiet för. I november var det bara 2-5 procent som hade störst förtroende för vänstern inom dessa fem politikområden. Nu har detta ökat till 4-9 procent, vilket placerar partiet på andra eller tredje plats, efter S och M, i de flesta frågor. 

Den fråga som rankas allra högst av väljarna är sjukvården. Där ligger vänstern på tredje plats, strax efter M (se grafen), medan förhållandet är det omvända i äldreomsorgsfrågor, där V stöds av 8 procent och M av 7. De andra borgerliga partierna, liksom miljöpartiet stöds i de flesta sakfrågor bara av 3-4 procent och SD kommer inte över 1 procent i någon fråga.

Undersökningen visar att oppositionen står mycket stark i de frågor som väljarna tycker är viktigast. Moderaterna står idémässigt tomhänta sedan det sista jobbskatteavdraget. Idag tvingas de backa från en av de mest cyniska  attackerna mot de svaga i samhället - sjukförsäkringsreglerna. Förutsättningarna är goda för både en fortsatt återhämtning för Socialdemokraterna och ett brett genomslag för Vänsterpartiet.

Länkat: SVT; SVT; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SKD; NSK; GP; GP; GP; HD; AB;

söndag 26 februari 2012

Estelle en markering mot Israel?

Estelle Manville, gift Bernadotte
Vi är väl många som de senaste dagarna gått omkring och smålett åt det rojalistiska självmålet i namnfrågan. Speciellt när trogna hovpager, som Herman Lindqvist, riktigt skummat över av upprördhet.

Nu lanserar författaren Göran Burén en teori att namnvalet i själva verket kan vara en politisk markering mot staten Israel och dess vägran att öppna rättsak i ett politiskt mord. Folke Bernadotte var på FN-uppdrag i Jerusalem 1948 när han mördades. Inga försök har gjorts att ställa någon till svars för dådet, trots att det hela tiden stod klart vilka som låg bakom. Mördarna kunde istället senare sitta i israelisk TV och inför en skrattande och applåderande publik berätta om hur de planerat mordet.

Mordet utfördes av den sionistiska Sternligan och godkändes av Yitzak Shamir som då ledde terrorgruppen och som senare blev staten Israels premiärminister. Folke Bernadottes hustru hette Estelle.

Kopplingen ger onekligen en ny dimension åt det udda prinsessnamnet. Dess politiska laddning visar att till och med så pass triviala saker som att namnge ett litet barn kan bryta mot demokratins viktigaste principer, om barnet ifråga är förutbestämt att bli landets statschef. Officiella markeringar för eller mot andra stater ska inte beslutas av den kungliga familjen utan av Sveriges riksdag och regering. 

Detta alldeles oavsett om man kan känna en viss sympati med tanken i detta fall, om nu Buréns teori stämmer. I övrigt lär såväl Estelle som alla vi andra få leva med den massmediala logik som säger att allt den stackars flickan gör och utsätts för är ständigt förstasidestoff. Det är ovärdigt och fördummande, det bygger på orimligheten att det skulle finnas en speciell kunglig genuppsättning som gör just Estelle mest lämplig som framtida statschef. För hennes och vår skull - befria henne från sådana förväntningar. Leve republiken!

Tidigare: Statschef - ett lyckat avelsprojekt
Länkat: SVT; SVT; SR; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; AB; AB; SKD; SKD; AB

torsdag 23 februari 2012

Statschef – ett lyckat avelsprojekt

Tidningarna rapporterar
att den kungliga avelsprojektet
fortskrider som förväntat.
Det kungliga avelsprojektet – att genom befruktning och lyckad nedkomst utse en framtida statschef – har idag firat en väntad triumf. Att de förstfödda i senare generationer tenderat att bli flickor innebär antagligen en tillfällig räddning för monarkin. Det hade varit svårare att lansera en ny slyngel efter den vandrande katastrof som den nuvarande statschefen förkroppsligar.

Alla vi som tycker att statschef ska utses på ett mer normalt och demokratiskt sätt får ägna dagen åt att gå runt och muttra sarkastiska kommentarer...

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT;SVT; DNDN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SRSR; GP; GP; GPSKD; SKDHD 

onsdag 22 februari 2012

Guldkant i Lund?


I nedskärningarnas spår ökar nu volontärarbetet inom äldreomsorgen. Såväl frivilligorganisationer som fack varnar för att låta volontärarbete ersätta sådant arbete som anställd personal borde hinna med.

I Rapport intervjuades kommunalrådet Tove Klette (FP). I Lund har personalen på de boenden som drivs av Carema Care dragits ner med 20-30 procent och resten med drygt 10 procent. Från flera boenden vittnar anhöriga och kvarvarande personal att man numera bara hinner med det allra mest nödvändiga. Från Caremas boenden vittnas om direkt vanvård

Klette menar att volontärerna ska "sätta guldkant" på de äldres liv. Men den guldkant som eventuellt en gång fanns inom Lunds äldreomsorg har hon och hennes borgerliga kolleger skurit ner, rövat och flyttat till Caremas vinstkonto. 

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; DN;

Läs också Daniel Petterssons blogginlägg Om de sjunkande förväntningarnas pacificering och ett modernt slaveri

Leve tomträtten!

Dags för tomträtt?
Idag lämnade Vänsterpartiet i Lund in en motion till kommunfullmäktige om att använda tomträtt. Vi vill därmed skapa något av ett Lex Paulsson i Lund. I stället för att sälja mark till fastighetsbolag som utan att blinka bryter avtal om hyresrätter, eller lika oblygt säljer marken vidare i spekulationssyfte, kan kommunen fortsatt äga marken, men upplåta den i långa kontrakt. Nedan motionstexten i sin helhet. 

Lunds utveckling hotas av att bostadsbyggandet går i stå. Ska ungdomar och studenter kunna få bostad i Lund krävs någon form av socialt bostadspolitik. I en stad med en rörlig befolkning är det speciellt allvarligt när produktion av hyresrätter minskar eller när hyresrätter omvandlas till bostadsrätter. I dag finns inga statliga medel eller garantier med vars hjälp man kan styra bostadsbyggandet mot billigare hus och hyresrätter. Kommunalpolitiskt finns få kraftfulla åtgärder att ta till för att förbilliga byggandet, men med en aktiv markpolitik kan man öka bostadsbyggandet och därmed marknadsutbudet, samt motverka segregation på bostadsmarknaden. Det är därför viktigt att kommunen aktivt och långsiktigt håller en markreserv.
Med detaljplaneinstitutet har kommunen planmonopol och kan bestämma var hus får byggas och hur höga de får vara.  Men med detaljplanen kan man inte reglera upplåtelseformen i bostadsbyggandet. Kommuner har då försökt reglera detta i exploateringsavtal.
Tyvärr är lagstiftningen otydlig i vad mån exploateringsavtal gäller efter vidareförsäljning och ny ägare. Istället för nya bostäder har vi i Lund sett hur tidigare kommunal mark säljs vidare med stora spekulationsvinster. Vi har också fått se hur köpare omedelbart brutit kontrakt om hyresrätter med kommunen och istället byggt bostadsrätter.
Upphandlingsreglerna innebär att enskilda aktörer inte får gynnas, inte ens allmännyttiga. Försäljning av mark skall enligt lagen ske till marknadspris. Höga markpriser fördyrar de blivande bostäderna. Den enklaste och säkraste vägen att styra bebyggelsen mot inte allt för dyra hyresrätter är att använda tomträttsinstitutet. Då sprids kostanden för marken ut genom årliga tomträttsavgifter till kommunen, och markpriset slår inte så hårt på hyror och avgifter i nyproduktionen.
Tomträtt är ett möjligt sätt att styra vilken typ av bebyggelse som ska komma till stånd, vilket påpekas i Boverkets rapport 2011:26. Upphandlingsreglerna blir knappast tillämpliga eftersom marken enbart hyrs ut, men affären får självklart inte gynna någon enskild; då gäller statsstödsreglerna. Det viktiga är att tomträttsavtalet innehåller villkor för markens utnyttjande även om tomträtten säljs till annan ägare. Det finns alltså tre avgörande argument för Lunds kommun att använda tomträtt: Kostnaderna för nyproduktion av bostäder hålls nere, markspekulation undviks och avsedd upplåtelseform tryggas för framtiden.
Vi föreslår att Lunds kommun upplåter mark för bostadsändamål med tomträtt.

Länkat: SKD

tisdag 21 februari 2012

Medveten försämring av tågtrafiken

SJ lägger ner trafiken mellan Malmö och Göteborg. Därmed återstår endast Öresundstågens, numera Veolias, långsamma och obekväma tåg. Resetiden förlängs med cirka 40 minuter. Privatbilism, buss och flyg gynnas ytterligare på den miljövänliga och bekväma tågtrafikens bekostnad.


Det går inte att skylla på någon annan än regeringen. Sedan borgarna kom till makten 2006 har de dragit in på underhåll och investeringar, avreglerat och privatiserat, drivit den tidigare uppstyckningen av SJ in absurdum och använt lönsamhetskriterier som enda krav på verksamheten. I april förra året frågade SJ:s ordförande Ulf Adelsohn om avsikten var att lägga ner alla sträckor som enligt regeringen inte var lönsamma. Då fick han sparken. 

I borgarnas Sverige har tågtrafiken inte en chans.

Länkat: GP; SVT; SVD; HD; DN; SR; SKD;

Monopol – ur tiden


Visst märks det att Monopol är ett uråldrigt spel – det finns förmögenhetsskatt  och rika människor kan hamna i fängelse.

Länkat: DN; E24; E24;

onsdag 15 februari 2012

Rivningshysteri vid Lunds C

Godsmagasinet föreslås rivas för att ge plats åt en bussgata.
Lunds centralstation behöver omgestaltas. Bakgrunden är den kraftiga ökningen av antalet resande och den förestående utbyggnaden av spårväg mellan centralen och Brunnshög. Resandeströmmen förväntas nästan fördubblas igen de närmaste tio åren.

I höstas presenterade tre team av arkitekter och stadsplanerare var sitt förslag till utformning. Alla förslagen är idérika, men ett av dem stack ut genom sin okänslighet gentemot befintlig bebyggelse. Tyvärr är det just detta förslag (Atkins m.fl) som stadsbyggnadsdirektören nu vill gå vidare med. Det innebär att godsmagasinet rivs till förmån för en bussgata och att tullhuset glasas in till oigenkännlighet.

Godsmagasinet uppfördes av Statens järnvägar åren 1857-59. Konsthistorikern Oscar Reuterswärd hävdade att magasinet genom sin epokgörande takkonstruktion är lika intressant som Lunds domkyrka ur byggnadshistorisk synpunkt. Sedan SJ lade ner godshanteringen vid Lunds central 1990 har magasinet byggts om och en rad verksamheter ryms nu inom det: Skånetrafikens biljettexpedition, restaurang, pressbyrå, frisör, Lundahoj och en uppskattad inomhus cykelparkering i två plan.

Förslaget att riva godsmagasinet är naturligtvis fullständigt oacceptabelt, speciellt mot bakgrund av att goda alternativ finns. Att gå vidare med detta förslag är enbart ägnat åt att förlora tid och att skymma de realistiska förslag till utformning området runt Lunds centralstation som finns.

* * * *

För övrigt borde biltrafiken på Bangatan tas bort från och med nästa vecka. Det är bussarna som syns mest, men det är privatbilismen som korkar igen hela området och skapar förseningar i busstrafiken.

söndag 12 februari 2012

Moderaterna kackar i eget bo

Lund skärs i väster av från havet av Lomma kommun, med de bägge huvudorterna Lomma och Bjärred. Det är en av Sveriges mest borgerliga kommuner. I senaste kommunalvalet fick moderaterna ensamma över 50 procent av rösterna. Socialdemokraterna fick 18 procent och vänstern finns inte ens på kartan. Här är inkomsterna höga, villorna stora, skatten låg och eventuella sociala problem exporteras med glädje till Malmö eller Lund. Här är det bäst att bo, i alla fall för vissa.

Det är sällan jag behandlar politiska händelser i Lomma eller Bjärred på denna blogg. Men i veckan som gick har följande hänt:

1. Kommunfullmäktige röstade nej till kravet på en folkomröstning om konkurrensupphandling av återstående kommunala äldreboenden. Carema Care driver redan ett äldreboende i Lomma, som 2006 ådrog sig hård kritik, bland annat från medicinskt ansvarig sjuksköterska på inte mindre än 25 punkter. De borgerliga vill nu även sälja ut äldreboendet i Bjärred och räknar med att på så sätt spara 9,3 miljoner om året på omsorgen om de äldre. Därmed skulle inget offentligt alternativ finnas kvar i kommunen. Många invånare känner oro och vill avstyra detta, de som bor på äldreboendet har inte ens blivit tillfrågade om de vill bli konkurrensutsatta, mängder av moderata väljare i kommunen har skrivit på för kravet om en folkomröstning.
Varför ska vi slänga ut en halv miljon på en folkomröstning om en sak vi redan vet svaret på, sade Christian Idström (M) i kommunfullmälktige, och fortsatte:
– Det är folkets vilja hur vi är fördelade efter partier här i fullmäktige. Att man med myter om blöjvägning, vinster till skatteparadis med mera också lyckats skrämma några av våra väljare att skriva på listorna är inte att förundra sig över.
Kanske en del väljare i Lomma kommun nu undrar: Varför fruktar moderaterna kommuninvånarnas röst om äldrevårdens framtid?

2. Lomma kommun säljer Borgerby slott. Det är egentligen inget märkligt med det. De kommuner som är innehavare av slott som de inte riktigt vet vad de ska göra med gör ibland klokt i att sälja dem. Borgeby slott värderades nyligen till ett marknadsvärde av 10 miljoner kronor. Ändå beslöt kommunfullmäktige att sälja slottet för 3,2 miljoner kronor utan några som helst garantier att det framgent kommer att nyttjas till publikt ändamål eller hållas tillgängligt för allmänheten.

Kanske en del väljare i Lomma kommun nu undrar: Vems intressen går egentligen den moderata kommunledning de valt?

3. Regionstyrelsen (borgerliga + miljöpartiet) beslutade att stänga vårdcentralen i Bjärred. Patienterna ska så snabbt det går slussas över till andra vårdgivare. Region Skåne tillämpar så kallat hälsoval. Det har lett till att offentligt driven sjukvård dränerats på resurser och till nedläggningar av vårdcentraler, tidigare t.ex på Lindängen i Malmö. När marknadskrafterna släpps fria inom vården är det inte flertalets behov som styr. Riskkapitalbolag och andra privata aktörer plockar glatt russinen ur kakan, medan den offentliga vården får stänga.

Nu var det alltså Bjärreds tur. Sjukvårdsmarknadens konsekvens nådde till slut den lilla borgerliga idyllen. Att 60 procent av Bjärredsborna är listade på den väl fungerande vårdcentralen räcker inte på några villkor. Här gäller inga demokratiska principer, det som inte ses som lönsamt måste bort. Regionrådet Catharina Blixen-Fineckes (M) argument för stängningen är att vårdcentralen inte är lönsam efter att ha tappat 200 av 5 600 listade patienter. Nya privata alternativ ska fram till varje pris. Valfrihet för ett fåtal har blivit minskad valfrihet för flertalet.

Kanske en del väljare i Lomma kommun nu undrar: Var det egentligen marknadsanpassning av sjukvården och nedläggning av vårdcentralen vi röstade för?


I Lomma kommun har alltså moderaterna kackat i eget bo. Tre gånger under samma vecka. Jag känner ingen skadeglädje, men hoppas innerligt att åtminstone en del invånare i Lomma och Bjärred har lärt sig något inför valet 2014.

Länkat: SKD; SKD; SKD; SDS; SDS; SDS;

tisdag 7 februari 2012

Det tog en månad...

Vänsterpartiet ökar med 4 procent, till ett väljarstöd på 10,3 procent i YouGovs/Metros februariundersökning.
Det tog en månad för Vänsterpartiet att klättra från 5-6 procent av väljarsympatierna till över 10 procent. Nyss hemkommen från partikongressen i Uppsala satte jag i början av januari upp en liten bloggenkät med frågan: Tror du att Vänsterpartiet kommer att hamna över 10 procent i opinionsmätningar under 2012? Två tredjedelar svarade ja på frågan, men de flesta trodde nog inte att det skulle gå så snabbt.

Låt oss dock glädjas med behärskning, eller fröjden er med bävan som Jonas Sjöstedt med hjälp av Psaltaren uttryckte det på sin blogg. Socialdemokraterna är nere på historiskt låga opinionstal. De kommer med stor sannolikhet att återhämta sig, vilket mycket väl kan ske genom att en del väljare går tillbaka från V. Men det är onekligen ett trendbrott att missnöjda socialdemokrater inte längre flyr till Moderaterna och SD utan till vänster. För samtidigt som Vänsterpartiet växer på Socialdemokraternas och Miljöpartiets bekostnad hämtar dessa bägge partier över väljare från borgerligheten. Skillnaden mellan blocken minskar och är nu i en del mätningar nere på någon enstaka procent.

Aron Etzler, Josefin Brink, Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson. Foto: Kalle Larsson.
Vänsterpartiet finns på allvar på den politiska kartan igen. Som enda parti i Sverige växer V också medlemsmässigt, bara efter kongressen i januari med 1 000 nya medlemmar. I Lund satte partiet i helgen målsättningen att öka med 70 nya medlemmar under våren, något som med nuvarande utveckling syns fullt realistiskt.

Partistyrelsen utsåg i helgen den grupp som till sammans med Jonas Sjöstedt ska fronta partiet: Ulla Andersson och Josefin Brink som vice ordföranden och Aron Etzler som partisekreterare. De har alla fyra en stark egen plattform och framtoning, är politiskt kloka och utåtriktat pragmatiska. Ulla och Josefin är dessutom, liksom Jonas, alldeles lysande talare och debattörer (kanske Aron också, jag har bara inte hört honom i någon debatt ännu).

Med denna kvartett har partiet möjlighet att fortsatt behålla initiativet i några av de centrala politiska frågorna: Privat vinstdriven vård kontra offentlig omsorgsdriven, riskkapitalbolag i skolan kontra en skola som fokuserar på allas rätt till god utbildning, deltagande i Europakten kontra självständig ekonomisk och social politik, klimatpolitisk passivitet kontra grön omställning och investeringar i hållbara transportsystem.

De borgerligas politiska projekt avslutades med det senaste jobbskatteavdraget. Nu har de mycket lite att säga om framtiden, mer än att allt kommer att bli värre. Det enda finansminister Anders Borg förmår att göra nu för tiden är att gnälla på bankerna, precis som om de brydde sig om vad han säger.

Statsminister Fredrik Reinfeldt påstod idag att vi måste jobba tills vi är 75 år. Samtidigt som han slänger ur sig att man måste kunna byta karriär mitt i livet har han i praktisk politik försämrat möjligheten till vuxenstudier och genom försämrade trygghetssystem tvingat folk att till varje pris klamra sig fast vid de jobb som de eventuellt har. Reinfeldts uttalanden är cyniska med tanke på den massarbetslöshet som hans regeringen inte vill göra något åt. De har redan orsakat en mindre folkstorm. Reinfeldts hot om höjd pensionsålder bygger framförallt på hans beröringsskräck för utbyggda välfärdssystem, som till exempel pensioner.

I riksdagens partiledardebatt visade däremot Jonas Sjöstedt att vänstern förmår att sätta arbetstidsfrågan på den politiska dagordningen (något som jag själv inte riktigt vågade tro på innan partikongressen). För hur ska folk kunna jobba till 65 eller längre om de är utslitna redan när de är 60 år gamla? Vänstern håller medvetet på att knyta samman frågor som berör solidaritet och jämställdhet med miljö, till exempel arbetstidsförkortning med klimatpolitik. Jonas Sjöstedt ställer idag öppet den fråga som MP:s språkrör inte vågar andas: Hur ska vi använda det framtida ekonomiska utrymmet – till att konsumera ännu fler jordklot eller till att höja livskvalitén genom en bättre balans mellan arbete och fritid?

Vi må alltså fröjdas med bävan, men ändå med en viss tillförsikt. Kampen lönar sig!

Länkat: SVT; SVT; SR; Metro; DN; DN; DN; DNSVD; SVD; SVD; SVD; SVDGP; GPSKD; SKDAB; AB; AB; ABEx; HD

fredag 3 februari 2012

Carema i Vellinge ljög om personal

Carema hade för lite personal varje dag i fem månader. Efter anmälningar från personalen genomförde Vellinge kommun en större revision av bemanningen på äldreboendet Månstorps ängar, som kommunen lagt ut till riskkapitalbolaget Carema. Rapporten visar att det inte vid något tillfälle under de granskade fem månaderna har funnits tillräckligt med personal. Äldreboendet har varit konstant underbemannat, något som inte framgått av de bemanningslistor Carema redovisat till kommunen. 

Caremas informationschef säger sig vara överraskad av de avslöjade bristerna och försäkrar att allting är bra nu. Men mönstret känns igen så fort den vinstdrivna vården granskas. För att öka sin vinst håller de personalkostnaderna nere. Om så krävs ljuger de med bemanningslistorna. Det är ingen tillfällighet att privat vård i genomsnitt i landet håller 10 procent lägre personaltäthet än offentlig, och då är det ändå de officiellt redovisade siffrorna som ligger till grund för jämförelsen. I själva verket ser det ännu värre ut, vilket avslöjandet av Carema i Vellinge återigen visar.

Forskningen visade redan på 1980-talet att det krävs stasi-liknande övervakningsorganisationer, som utför oanmälda gryningsräder mot de äldres boenden, för att kontrollera att vinstdriva företag sköter omsorgen om de äldre. Det är också i praktiken näst intill omöjligt att skriva och övervaka fungerande bindande kontrakt när det gäller vård av människor. Denna forskning, mig veterligt den enda i sin slag, utfördes i USA men presenterades för en svensk publik 1992 med en liten skrift av John Donahue, som översatt fick titeln Den svåra konsten att privatisera (SNS förlag). Detta har varit känt för alla, för borgerliga, socialdemokrater och miljöpartister, i åtminstone 20 år. Endast ideologiska skygglappar har hindrat dem från att ta till sig informationen.

I dagens riksdagsdebatt kommer de borgerliga åter att hävda att det inte är driftsformen som betyder något, utan kvalitén. Socialdemokraterna kommer tyvärr inte att kunna säga mycket mer, efter Stefan Löfvens klara ställningstagande för vinstdriven vård. Men hur ska de kunna kontrollera kvalitén, när bolagen har en helt annan agenda, ett helt annat syfte med sin verksamhet? Istället försöker de komma undan med att tillsätta en utredning om det eventuellt kan gå att förmå riskkapitalbolagen att betala lite mer skatt i Sverige, precis som om det blir mer personal på Månstorps ängar för det.
Länkat: SDS; SDS; SKD;

torsdag 2 februari 2012

Kvalificerat nys, Löfven!

Det socialdemokratiska partiet har onekligen åter tagit en rejäl sväng åt höger, med valet av Stefan Löfven till ordförande. Partiet bytte snabbt fot i frågan om Europakten, vilket antagligen är en av de dummare tjänsterna till Reinfeldt som partiet har gjort sedan 2006. 

Idag försöker Stefan Löfven formulera sig ifråga om vinster i välfärden. Tyvärr låter han precis som vilken borgerlig partiledare som helst med blöjångest efter senaste Caremaskandalen. Privata vinstintressen i välfärden kan enligt Löfven inte avskaffas eftersom den så kallade valfriheten är överordnad (= rätten att välja mellan Attendo och Carema). Egentligen handlar det alltså, precis som regeringspartierna säger, bara om att kommunerna måste bli bättre på att upphandla, bli bättre på att ställa krav på vad riskkapitalbolagen gör med mormor (trots att såväl forskning som praktik visar att det inte går, när man handlar upp hur något görs, inte att det görs). Löfven: Vilket kvalificerat nys!

Det vi hittills har hört av Stefan Löfven är en naiv och förutsägbar anpassning till regeringens politik. Kan inte Socialdemokraterna bättre än så här?

Tidigare: Underkastelse eller opposition
Länkat: SRDN; DNSVD; SVD; SKD; SKD; NSK; D;