Det enda argumentet för ett svenskt medlemskap i europakten är att Anders Borg en gång om året eventuellt får sitta med vid ett bord där Tysklands och Frankrikes finansministrar berättar för finansministrarna i Grekland, Spanien och Portugal hur mycket de måste minska de offentliga utgifterna. Argumenten emot är däremot överväldigande, se t.ex. Jonas Sjöstedts blogg.
Ingen vettig människa kunde begripa varför Miljöpartiet plötsligt sa sig vilja hjälpa regeringen med europakten. Än mer obegripligt är att Socialdemokraterna nu faktiskt gör det.
Både S och MP har i efterhand accepterat regeringens så kallade jobbskatteavdrag, som inte kan visas ha gett ett enda jobb. Varken S eller MP förmår att ta avstånd från privata vinstintressen i vård, omsorg och skola. Detta trots höstens Carema-skandaler och att det nu visas svart på vitt att privat omsorg är sämre bemannad än kommunal. Ska underkastelse och ännu fler eftergifter till en borgerlig politik, och därtill omotiverade uppgörelser med regeringen, bli Stefan Löfvens melodi?
I dagens opinionsmätning når Vänsterpartiet 9,6 procent - både en snar sprängning av tioprocentsvallen och efterföljande detronisering av MP som landets tredje parti framstår som lågoddsare. Men om Vänsterpartiet förblir det enda reella oppositionspartiet under överskådlig framtid kan S och V mycket väl vara jämnstora inför riksdagsvalet 2014.
Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; SR; SR; SR; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; GP; GP; SKD; SKD; SKD; HD; D;
Tack Abe Bergegårdh och Birger Schlaug för inspiration till detta inlägg. Läs också Johan Ehrenbergs Behövs Socialdemokratin?
Om Stefan Löfven satsar på att välja generella socialdemokratiska lösningar och avstår från att favorisera särintressen, då kan det gå bra för socialdemokratin. Men om han precis som sina föregångare börjar priorotera särintressen (läs feminister, hbts, invandrare, kärnkraftsmotståndare, religiösa och många andra som kan finna något perspektiv där de känner sig underlägsna eller som gör dem bekymrade) då kommer socialdemokraternas nedgång att fortsätta. Vanligt folk har lämnat socialdemokration av två huvudskäl. Antingen är de trötta på att särintressen ständigt tar plats från vardagsproblemen för vanligt folk eller så anser de att särintressen prioriteras bättre av andra partier (läs miljöpartier, kds eller vänstern). Därför är det viktigt att Stefan väljer rådgivare bland folk som inte driver särintressen och låter de som driver särintressen bli de som måste lämna sina positioner eftersom socialdemokratin förlorat väljare och därmed fått lämna ifrån sig många offentligt finansierade jobb. Kom ihåg att särintressena gick in i partiet under en tid då det fanns plats för fler partiarbetare än det fanns tillgång till. Nu är läget annorlunda och därför måste partiet kräva att särintressena lämnar sina poster för att partiet skall kunna överleva och växa. Bemöt därför alla särintressen med att alla skall kunna ha en möjlighet i vårt samhälle, men detta innebär inte att vissa särintressen skall få en gräddfil.
SvaraRaderaDitt resonemang bygger på att du definierar solidaritet som ett särintresse. Jag skulle tvärtom vilja påstå att icke-solidaritet är att ge efter för särintressen i samhället. När socialdemokraterna stod som starkast förknippades de just med ordet solidaritet.
Radera