Olsson betalar: Kan Juholt klara det?

De katastrofalt låga förtroendesiffrorna för socialdemokraterna och Håkan Juholt bekymrar onekligen. Jag är av åsikten att detta partis kris inte främst är ett ledarskapsproblem utan en identitetskris som började långt innan Juholt blev partiledare. Istället för att utmana högerregeringen väljer S att "Följa Borg" vad gäller den ekonomiska politiken och skatterna. Samma skattesänkning som man kritiserade när den genomfördes accepterar man året därefter. På samma sätt accepterar till exempel partiet att äldreomsorg drivs med vinstintresse, samtidigt som man försöker kritisera regeringen för just detta. Oppositionspolitiken i S-tappning är ängsligt osjälvständig och saknar trovärdighet.

Detta sagt kan man naturligtvis inte bortse från att S samtidigt lider av en ledarskapskris. Att skylla Håkan Juholts prekära situation på massmedial särbehandling är att göra det för enkelt för sig. Det påminner om den bunkermentalitet som ibland drabbat mitt eget parti: Det är aldrig partiets fel utan "borgerlig massmedias".

Alla med sinne för proportioner måste visserligen erkänna att höstens lägenhetsdrev saknade substans och var orättvist, men hade S-ledaren fungerat i andra sammanhang hade det runnit av som vatten på en gås. I själva verket tycks Juholt förkroppsliga den obestämbarhet och politiska vacklan som är kärnan i socialdemokratins kris.

Eftersom jag tillhör ett annat parti, som dessutom har goda möjligheter att i alla fall delvis växa på socialdemokratins bekostnad, kanske någon tror att jag gläds åt detta partis problem. Ingenting kan vara mer felaktigt. En stark socialdemokrati krävs för att åter börjar bygga ett välfärdssamhälle och behövs defintitivt för att besegra högern i valet 2014.

Allt fler röster inom S talar nu klarspråk om problemen. Ylva Johansson skriver på sin blogg:

Vi måste inse att det är partiet självt och vår partiledare som har ställt till det och försatt oss i det oerhört allvarliga läge där vi nu befinner oss inför det nya året.

Denna typ av uttalanden är naturligtvis inte anmärkningsvärda utan måste ses som ren självbevarelsedrift. Själv blir jag mer och mer skeptisk till Håkan Juholts möjligheter att kunna leda sitt parti till framgång. Dels har han alldeles för många inom partiet emot sig, dels har folk slutat ta honom på allvar, slutat lyssna på vad han säger. Har jag rätt i denna skepsis är ett ledarbyte nödvändigt - hellre förr än senare.

* * * *

Uppdaterat 2012-01-02

Idag får Ylva Johansson intern kritik för att hon vågar uttala det som egentligen alla vet. Men att skjuta budbärarna har hittills aldrig förbättrat situationen...

Tidigare: 2012 - Vänsterns år?