Ekonomipris tillbaks i pölen



I "sövattenekonomernas" pöl finns
det ingen elak verklighet att ta
hänsyn till (öknamnet kommer av
att förgrundsgestalterna kommer
från Chicago och andra universitet
nära de stora sjöarna). 

Ekonomipriset gick i år till Christopher Sims och Thomas Sargent. Riksbanken fortsätter därmed sin tradition att belöna ekonomer som är väldigt duktiga på att hantera ekonometrins verktygslåda, men som samtidigt har väldigt svårt att se utanför denna lådas trånga ram.

Inom denna låda finns det bara rationella aktörer och förväntningar och marknadens osynliga hand förväntas ställa allt till rätta till slut. I denna värld finns inga chocker eller kriser och statliga ingripanden eller konjunkturåtgärder ses generellt som onyttiga eller till och med skadliga. 

När det sedan visar sig att verkligheten inte stämmer överens med teorierna brukar de ändå försvara sina modeller - det är ju inte deras fel att verkligheten plötsligt tränger sig på. Efter förödande kritik från en betydligt mer verklighetsförankrad ekonomipristagare, Paul Krugman, försvarar sig Sargent med orden:

Dessa modeller utarbetades för att beskriva ekonomiska fluktuationer under normala tider, när maknaden för samman utlånare och låntagare på rätt sätt, inte under finansiella kriser och marknadssammanbrott [min översättning]

Men Lars Pålsson Syll påpekade igår att det är just detta som är själva grejen.

Om verkligheten såg ut som i Sargents och Lucas rationella förväntningsmodellers var väl allt ok. Men när den inte gör det, visar det sig uppenbarligen att vi inte har ett smack nytta av dessa vertygslådeekonomers axiomatisk-deduktivistiska utsvävningar i elfenbenstornet. När vi ber dem om råd och synpunkter på hur vi ska undvika katastrofen har de inga råd  att ge.

Det behöver kanske inte påpekas att det är med hjälp av liknande modeller för arbetsmarknaden som Anders Borg t.ex motiverat försämringarna i sjuk- och arbetslöshetskassorna och införandet av de så kallade jobbskatteavdragen. Det första som "glömdes bort" var att verkligheten inte stämmer med modellen. Det är svårt att stimulera någon att jobba mer - när det inte finns några jobb. Och tänk om den som är sjukskriven faktisk - är sjuk! Varken Borg eller någon annan kan heller visa att dessa åtgärder har lett till nya arbetstillfällen. Däremot är det lätt att summera effekten i form av mänskligt lidande och inkomstöverföring från fattig till rik.

Allt är med andra ord som vanligt. Ekonomipriset är tillbaks i pölen samtidigt som Borg fortsatt höjs till skyarna som något sorts ekonomiskt orakel på hemmaplan.


Länkat: SR; E24; GP; DN; DN; SVD; SKD;