tisdag 13 september 2016

Budget i Lund: Parodi på demokrati

Med två dagars varsel, som ett plötsligt uppdykande extra ärende på kommunstyrelsen, har Lunds budgetprocess inför 2018 förändrats i grunden och i vitala delar avskaffats. 

Istället för en normal budgethantering under våren 2017 får nämnderna i september 2016 ett i all hast hopsnickrat ”scenario för effektiviseringsbehov inför budget 2018”. Detta är inte kommunstyrelsens ramförslag, som alltså inte kommer att finnas, utan en panikprognos förorsakad av några mer eller mindre trovärdiga hot mot kommunens ekonomi som hopat sig under sommaren. Det tresidiga dokumentet (varav en och en halv sida text) innehåller ingen analys av kommunens ekonomi, men väl några ”om” som ”kan innebära” försämrad finansiering. 

Nämndernas beredning och yttrande till budgeten har ersatts av en gissningslek ett och ett halvt år innan budgetåret 2018 inträder samt en ”strategiprocess” och senare ”dialogmöten” utan nämndshandlingar och beslut.

Därmed upphävs nämndernas rätt att lägga budgetförslag enlig 8 kap. 7§ i kommunallagen. Där sägs att kommunstyrelsen ”bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna in sina särskilda budgetförslag”, inte att kommunstyrelsen ska upphäva denna rätt.

Förutom att denna ”budgetprocess” är en parodi på kommunal demokrati är den ekonomiskt ytterst oansvarigt, inte minst mot bakgrund av den extrema ryckigheten i prognoserna under senare år: Prognostiserade underskott i hundramiljonersklassen förbyts på några månader i överskott genom nya skatteprognoser, befolkningsförändringar och/eller politiska beslut i riksdagen. 


Men ledningen för Lunds kommun är fast besluten att istället för en normal och laglig budgetprocess hamra in nedskärningsbudskapet i organisationen. Den som vågar protestera avfärdas som oansvarig.

Alla nämnderna hotas med nedskärningar på mellan som lägst 3 procent och högst 7 procent. Därmed har Socialdemokraterna och Miljöpartiet vida överträffat den borgerlighet de var så måna om att kritisera i åtta år. 


De borgerliga nedskärningarna, med i genomsnitt en procent om året, var visserligen ihärdiga, men var och en av dem framstår som en mild västanfläkt gentemot de neddragningar som nu S och MP tar initiativ till.

fredag 4 mars 2016

Två timmar om dagen är nog

Idag lämnade jag in nedanstående motion till Lunds kommunfullmäktige.


Under de senaste åren har inslaget av gatumusikanter ökat dramatiskt i Lunds stadsmiljö. På flera ställen i staden börjar det före sju på morgonen och håller på till kvällning eller senare – sex till sju dagar i veckan. Många lundabor upplever det som en ljudterror. Speciellt utsatta är butikspersonal och boende i centrum, men även pendlare och besökare. Det finns också risk att centrumhandeln går ner när människor inte längre finner trivsel i stadskärnan, utan söker sig till externa köpcentra.

När boende och affärsidkare hör av sig till kommunen eller polisen för att få en lättnad får de svaret att det inte finns något att göra, eftersom det inte finns några restriktioner i den lokala ordningsstadgan.

För oss som egentligen älskar gatumusik är detta ett dilemma. Men en del andra städer har infört tidsmässiga restriktioner och reglering av användande av ljudförstärkare, vilket har kunnat stävja det värsta missbruket. Två timmars spelande per dag på en och samma plats är alldeles nog.

Därför föreslår jag att följande tillägg görs till Lunds kommuns lokala ordningsstadga:

Gatumusiker får under en dag inte framföra musik under längre tid än högst två timmar på samma plats. Vid fortsatt framförande ska ny plats väljas utom hörhåll från tidigare plats. Ljudförstärkare och högtalare får inte användas utan särskilt tillstånd från polismyndigheten.

måndag 15 februari 2016

Fred i 200 år?

SD-ledaren Jimmie Åkessons påstod i dag i DN att Norden haft fred i 200 år. Han råkade glömma bort andra världskriget, då alla våra tre nordiska grannländer var i krig. Men inte bara det, utan även till exempel Slesvig-Holsteinska kriget 1848-51, dansk-tyska kriget 1864 och Danmarks deltagande i Irakkriget 2003. 

I ett försök att rädda ansikten skickade Åkesson och hans medskribent, SD-riksdagsmannen Aron Emilsson, inte mindre än två (!) rättelser till DN:s nätupplaga ("Rättelse 15 feb 2016, 13:30. Uppgiften om fred i Norden har korrigerats två gånger"). Till slut hade Åkesson och Emilsson landat i formuleringen:
 ... 200 år av inbördes fred...
Eftersom de bägge specialisterna på nordisk historia inte själva velat kommentera saken förtydligar deras presschef Henrik Vinge i Expressen:
 – Det är fråga om att man har formulerat sig lite dåligt. Vi inbördes i Norden har ju haft fred i 200 år. Inbördes har vi inte haft den typen av konflikter, men det var lätt att missförstå.
Problemet är naturligtvis att detta också är fel. Har SD-ledningen aldrig hört talas om finska inbördeskriget 1918? Eller räknar inte SD inbördeskrig till "inbördes"? 

Är då detta banala fel som saknar betydelse för författarnas argument? Nej, långt ifrån. SD-ledningen föreslår i inlägget  gemensamma nordiska gränskontroller för att hålla för dem oönskade människor ute. För att styrka sin argumentation hänvisar de till en förment fredlighet, som de strax blev tvungna att devalvera (två gånger) till en förment inbördes fredlighet, som de... (ja, det har inte kommit en tredje rättelse, i alla fall inte när detta skrivs). 

Argumentationen bygger alltså på falska premisser och dess syfte är att bygga murar mot omvärlden, hänvisande till någon sorts nordisk folkgemenskap. Någon sådan har naturligtvis aldrig existerat. Den svenska militären och högern var beredd att gå i krig 1905 när Norge ville ut ur en påtvingad union med Sverige.  

De nordiska välfärdsystemen har vunnits i hård strid, i varje land för sig. Den gemensamma nämnaren har varit en stark arbetarrörelse. Varenda reform har mött starkt motstånd från höger och de senaste åren har den politiska borgerligheten, tillsammans med SD och deras motsvarigheter i de andra nordiska länderna, gjort allt för att avskaffa just dessa landvinningar.

Det som finns att vara stolt för i de nordiska länderna är SD emot.

söndag 20 december 2015

Vänsterpartiet växer - med ny strategi

De bägge regeringspartierna befinner sig i en djup ideologisk och politisk kris. Socialdemokraterna och Miljöpartiet fortsätter i allt väsentligt den allianspolitik som de lite lamt kritiserade i oppositionsställning i åtta års tid. Något annat var inte att vänta. Med ett års fördröjning accepterade de bägge partierna retroaktivt varenda borgerlig skattesänkning. Därmed accepterade de en de facto urgröpning av välfärd och offentliga investeringar med åtminstone 140 miljarder på årsbasis. 

Därtill är finansminister Magdalena Anderssons inställning till statens finanser om möjligt än mer nyliberal än förre finansministern Anders Borg. Dogmen är att krona ska räknas mot krona i statsbudgeten och en arbetslöshet på runt 7 procent anses inte bara normalt utan önskvärt så länge "jämviktsarbetslösheten" sägs ligga på den nivån. Regeringsparternas kris berör snart sagt alla politikens områden: Välfärd, skola, arbetslöshet, arbetsrätt, miljö, utrikes- och flyktingpolitik. 

S och MP tappar i förtroende och stora delar av deras medlemskår och väljare överger dem eller blir passiviserade. Men detta har hittills bara lett till att högern stärkts. Allianspartierna är nu större än de rödgröna i opinionsmätningarna och SD ligger runt 20 procent. Det senare partiet tycks dessutom numera vara största parti bland LO:s medlemmar. Samtidigt står Vänsterpartiet och stampar på 6-7 procent. Den stora frågan för vänstern är: Varför är det inte Vänsterpartiet som växer när Socialdemokraterna och Miljöpartiet kollapsar? Ett väljarstöd på mellan 10 och 15 procent borde egentligen inte vara långt borta. Detta hade ritat om den politiska kartan och förskjutit politikens fokus vänsterut.

Vänsterpartiets nuvarande huvudstrategi är att visa att partiet gör skillnad. Små men viktiga förändringarna lyfts fram - sommarlovsstöd, avgiftsfri mammografi, satsning på ungas psykiska hälsa. Men så länge sjukvård, äldreomsorg och skola fortsätter att skära ner, så länge privatiseringarna härskar och så länge nuvarande ekonomiska politik fortsätter kan detta vara direkt kontraproduktivt. Framgångarna är trots allt begränsade, vilket är lätt för vem som helst att se, men framförallt blir Vänsterpartiets roll som oppositionsparti otydlig, ja, partiet förknippas med makten istället för att utmana den.

Vänsterpartiet vill vara ett reellt alternativ för förändring av människor levnadsvillkor här och nu. Om folk inte tror på att vänstern faktiskt kan förändra något blir vänsterns ord bara fraser. Partiets nuvarande strategi (att visa att V kan förändra) är därför begriplig. Problemet är att detta inte fungerar, i alla fall inte just nu.  

Jag tror alltså att huvudförklaringen till att det är högern och rasisterna som vunnit på regeringspartiernas kris är att det saknas en vänsteropposition värd namnet. Slutsatsen är att Vänsterpartiet först och främst bör utveckla sin strategi och bli ett tydligare oppositionsparti som driver en rak vänsterlinje över hela det politiska fältet.

söndag 22 november 2015

Synen på varför det sprack i Lund

Mitt inlägg om hur Vänsterpartiet uteslöts från styret av Lund ledde till en artikel i SDS med rubriken Olika syn på rödgrönrosa budgetsprickan. Men vad är det egentligen som är olika? Såväl Anders Almgren (S) som Emma Berginger (MP) blir svaret skyldiga.

Istället koncentrerar de sig på meningslösheter och formalia som egentligen saknar allmänt intresse, men eftersom detta är det enda de har att komma måste jag tyvärr kort uppehålla mig vid det.

Anders Almgren menar att "...Vänsterpartiet kommit sent" med sina förslag eftersom "...de rödgrönrosa tidigare under hösten pratat om att höja skatten med 10 öre". Men då gällde det endast att klara statsbidragen till skolan, någon ny nedskärning på 28 miljoner på bland annat äldreomsorg och förskola låg inte i paketet. Sedan V (och då också Fi) tillkännagav att vi var oense om nedskärningen dröjde det 12 dagar innan S och MP överhuvudtaget ville ha några överläggningar. Jag kan hålla med om att det var sent då, speciellt eftersom det inte blev några förhandlingar utan diktat: Gör som vi säger eller lämna styret.

Emma Berginger beskyller Vänsterpartiet för att med kort varsel vilja "...dra igång regelrätta budgetförhandlingar, vilket vi inte hade tänkt att det här skulle innebära överhuvudtaget." Men naturligtvis är det lika mycket "regelrätta budgetförhandlingar" att föreslå en ny omgång budgetnedskärningar i välfärdens kärna som att föreslå att skatten höjs med ett högre örestal. Tvärtom, det innebär större respekt för den redan fastlagda budgeten och verksamheterna att inte i november tvinga på dem nya sparbeting.

Men mot slutet av artikeln bekräftar både Anders Almgren och Emma Berginger det viktigaste argumentet i mitt inlägg: Splittringen beror på deras strategi att högeranpassa politiken. Emma Berginger pratar om att det inte är "realistiskt" att lägga förslag som ligger för långt ifrån vad borgerligheten kan förväntas tycka om. Almgren menar att de rödgrönrosa behöver förankra delar av sin politik hos borgerligheten.

Problemet är att denna strategi inte på något sätt har hjälpt S och MP. Hur "realistiska" de än varit och hur mycket de än försökt "förankra" sina förslag hos borgerligheten har det blivit kalla handen. Borgerligheten vet nämligen att de med hjälp av FNL och SD kan få igenom sina egna förslag. Dessutom kan de då varje gång ge styret en knäpp på näsan. Så varför skulle de bry sig?

Anpassningen till högerns politiska agenda har hittills bara lett till två saker. För det första har S och MP förnedrat sig medan borgerligheten skrattat dem rakt i ansiktet. För det andra har skiljelinjen i lundapolitiken blivit otydlig eftersom S, MP och Fi numera företräder den nedskärningspolitik de så sent som i somras kritiserade med hetta.

fredag 20 november 2015

Vänsterfronten öppnas i Lund

Den 4 november 2015 sprack samarbetet mellan S, MP, V och Fi i Lund. De fyra partierna hade då försökt styra Lund i minoritet under ett år. Här ska jag ge min egen syn på splittringens orsaker. Först redogörs för de skilda politiska förslag som ledde till splittringen, därefter ges en bild av historiken som ledde dit, orsakerna till att splittringen skedde analyseras och avslutningsvis diskuteras konsekvenserna. Jag kommer att argumentera för att splittringens orsak är att S och MP i Lund anpassat sina egna politiska förslag till högerns, i strid med det samverkansdokument som de fyra partierna enades om efter valet 2014.
 

Förslagen
Vid kommunstyrelsemötet 4 november lade S och MP fram ett budgetförslag för 2016 som innehåller en ny nedskärning på 28 miljoner utöver de nedskärningar som fullmäktige beslutade i juni. Hårdast drabbas vård och omsorg, som totalt får ett sparbeting på 21 miljoner kronor, men även förskolor, kultur och fritid, parkskötsel, m.m, får nya neddragningar. Före valet kritiserade S och MP de borgerliga för just denna årliga nedskärningspolitik, nu lade de själva fram precis sådana förslag.
 

Vänsterpartiet lade fram ett budgetförslag utan nya nedskärningar i verksamheten och med en jämställdhetspott på 10 miljoner, allt i enlighet med det rödgrönrosa samverkansdokumentet. Det var ingen expansiv budget, inga stora nya vänsterprojekt sjösattes, men ett anständigt förslag för att freda välfärden från nya neddragningar och börja vända Lunds systematiska och ökande lönediskriminering av bland annat vårdbiträden, barnskötare och undersköterskor.
 

Historiken
I juni 2015 röstade Lunds kommunfullmäktige igenom en borgerlig budget med stöd av SD och FNL. Vid slutet av mötet, när skattesatsen skulle tas, drog S och MP ensidigt tillbaka det förslag till skattehöjning på 25 öre som de rödgrönrosa partierna hade enats om att föreslå. Vänsterpartiet stod fast vid vad man kommit överens om. S och MP deklarerade att de gott kunde styra med denna budget, medan Vänsterpartiet föreslog ett kommunalt nyval.
 

På grund av försämrad ekonomi och statsbidragsregler för grundskolan behandlades budgeten än en gång i november. Den 15 oktober meddelade Vänsterpartiet, då tillsammans med Fi, att vi inte var eniga med S och MP om att lägga ut nya nedskärningar. Ändå dröjde det till den 27 oktober, bara en vecka innan det avgörande kommunstyrelsemötet, innan S och Mp kallade till förhandling. Vänsterpartiet sökte kompromisser och skruvade ganska snart ner en föreslagen skattehöjning från 40 till 30 öre. S och MP rörde sig inte en millimeter. Det visade sig ganska snart att det inte var fråga om någon förhandling, det var diktat: Gör exakt som S och MP vill eller lämna samarbetet. Inför detta vek Fi ner sig, först gav de upp jämställda löner, sedan accepterade de nedskärningarna.
 

Dessa så kallade förhandlingar fortsatte in i det sista, till fem minuter innan kommunstyrelsemötet började den 4 november. Vänsterpartiet framförde att även om vi nu lägger skilda förslag behöver det inte innebära att samarbetet upphör, men S och MP framhärdade: Den som inte följer deras linje måste lämna samarbetet.

Högeranpassning som strategi 
Det är inte lätt att styra när man inte har egen majoritet och när möjligheten att få stöd (även passivt sådant) från andra partier är obefintligt. Vill man ändå fortsätta med det så finns det i princip två vägar.
 

Den första vägen är att hålla fast vid sin politik. Efter att ha blivit nedröstade försöker man göra skillnaderna i politikens innehåll tydlig för allmänheten. Motiveringen för att ändå fortsätta styra är att någon måste göra det, att det inte finns något alternativ. I Lund finns det inte något reellt alternativ med nuvarande parlamentariska situation, inte så länge de borgerliga inte går in i ett samarbete med SD.
 

Den andra vägen är att överge sin politik, att lägga den nära de förslag man tror att de borgerliga kommer att lägga. Efter att ha blivit nedröstade kan man då med viss rätt hävda att det inte är så stora skillnader. Motiveringen för att fortsätta styra är just att det egna förslaget inte skiljer så mycket från det segrande borgerliga, vilket ger någon sorts legitimitet.
 

Under de så kallade förhandlingarna i november ansåg Vänsterpartiet det vara självklart att välja den första linjen. Våra dåvarande samarbetspartier framförde och valde den andra linjen. Detta är ingen illvillig tolkning från min sida – ambitionen för de kommande tre åren uttalades tydligt på detta vis. S och MP hade därmed valt högeranpassning som politisk strategi. Detta ledde till att de bröt med det rödgrönrosa samverkansdokumentet och därmed bröt de också den rödgrönrosa koalitionen.

Vad händer nu?
Den omedelbara effekten är att Vänsterpartiet lämnar sina presidieposter och hamnar i opposition. Huruvida någon typ av samarbete (t.ex. informationsutbyte inför nämndsmöten) kommer att fortsätta är i skrivande stund osäkert. I samband med brytningen sade S och MP att så skulle ske, i flera nämnder har de nu gjort tvärtom.

Det blir framförallt upp till S, MP och Fi att förhålla sig till den nya parlamentariska situationen. Före splittringen hade de styrande partierna 31 mandat gentemot 29 för de borgerliga och FNL. Nu har de styrande partierna 26 mandat och är därmed mindre.

För Vänsterpartiet är politikens innehåll avgörande. Partiet kommer att driva den politik som det gick till val på, för ett solidariskt och jämställt Lund, för en välfärd och skola att lita på. Därmed öppnas åter en vänsterfront i Lunds politiska liv. Det kanske är på tiden.

onsdag 4 november 2015

V-Lund: Jämställdhet och nej till nya nedskärningar

Lunds kommun styrs av en koalition mellan rödgrönrosa partier, men de kan inte genomföra sin politik. De borgerliga med stöd av SD och FNL tvingar istället fram nya nedskärningar inom äldreomsorg, förskola, skola, kultur, renhållning, ja alla kommunal verksamhet.

Budget för 2016 togs i juni, men sedan dess har tre saker förändrats. För det första har det visat sig att kommunen inte kan skära ner på grundskolan i enlighet med det borgerliga segrande budgetalternativet, då går Lund miste om statsbidrag till skolan. För det andra har en ny lönekartläggning gjorts som visar att kvinnodominerade yrken tappar kraftig mot mansdominerade. För det tredje har prognosen för kommunens intäkter försämrats på grund av att 800 invånare försvunnit ur folkräkningen.

Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun äntligen, efter nio raka år med nedskärningar, slutar plåga förskola, skola, vård och omsorg och andra verksamhet med nya sparbeting. Vi motsätter oss att statsbidraget för återställandet av arbetsgivaravgifterna för unga (26 Mkr) dras in från verksamheterna från den 1 januari 2016. Annars drabbas till exempel vård och omsorg av ett nytt sparbeting på 13 Mkr, utöver de 8 Mkr som borgarna skar bort i juni.

Vänsterpartiet föreslår att ett första steg tas för att jämställa lönerna mellan kvinno- och mansdominerade yrken under 2016. Det är ett arbete som egentligen skulle kommit igång redan 2015, men de borgerliga partierna förhalade det med ett nytt utredningsuppdrag. Nu är utredningen klar. I denna insats krävs 10 Mkr för att lyfta lönerna för de underbetalda kvinnodominerade yrkesgrupperna som är nödvändiga för välfärden: Vårdbiträden, städare, ekonomibiträden, barnskötare och undersköterskor.

Slutligen föreslår Vänsterpartiet att kommunens försämrade ekonomi möts med en skattehöjning på 30 öre.
Tyvärr har vi inte fått gehör för dessa förslag bland våra samarbetspartier. För oss är politikens innehåll det avgörande, inte presidieposter och uppdrag. Vi ser dock fram emot ett fortsatt gott samarbete med S, MP och Fi i Lunds kommuns nämnder och styrelser.

torsdag 3 september 2015

EU, Sverige, tiggeriet och annat

Ibland undrar man vad Europeiska Unionen egentligen är bra för. För trots att jag röstade nej till Sveriges medlemskap kan jag tänka mig några saker som EU faktiskt skulle kunna fixa.

1. Att ordna bättre fungerande kollektivtrafik mellan medlemsländerna. Men det ger EU fullständigt fan i, kollektivtrafiken till kontinenten försämras istället successivt. Nu kan man inte längre ta nattåget till Paris. En tågresa de 70-80 milen Malmö-Amsterdam är ett 15 timmarsprojekt.


2. Att samordna en anständig flyktingpolitik och inte låta barn dö i Medelhavets vågor. Istället bygger man ett en Fästning Europa och är därmed medbrottslingar till flyktingkatastrofen.

3. Att tvinga medlemsländerna att föra en anständig socialpolitik och inte diskriminera delar av befolkningen. Det ger man också fullständigt fan i. Rumänien får fortsätta behandla sin romska befolkning som kattskit, med följd att de tvingas ut på tiggastråk i hela Europa.

Men de arma grekerna ger man sig på, med oupphörliga krav på nedskärningar och privatiseringar. Så länge vi är med i klubben måste vi agera inom den. Men vad gör vår egen regering? De säger inte ett pip om kollektivtrafiken, är tysta om EU:s roll i Medelhavstragedin lämnar inga skarpa förslag gentemot Rumänien (eller den halvfascistiska regeringen i Ungern för den delen), men deltar glatt i övergreppet mot Grekland.

I veckan lämnade Daniel Suhonen det första riktigt skarpa förslaget att bekämpa det förnedrande tiggeri som numera förekommer över hela Sverige 


Sverige bör upphöra med sin mjuka, nästan gullande linje med Rumäniens regering. Löfven – slå på stora trumman! Wallström – visa vad du går för! Kräv att Rumänien stängs ute från alla EU-toppmöten och samarbetsorgan i EU tills landet slutar mobba sin romska befolkning. 
Stäng av deras bistånd, omedelbart. 
Stäng av Rumäniens fria rörlighet. 
Skicka hem Rumäniens ambassadör från beskickningen på Östermalmsgatan i Stockholm och förklara att de inte är välkomna tillbaka förrän de lärt sig ta hand om sin egen befolkning.
Om EU inte går med på detta – meddela att Sverige från 1 januari 2016 slutar att betala sin medlemsavgift till EU på drygt 30 miljarder netto. 

Så ska det låta! 



fredag 24 juli 2015

Camping eller kåkstad?

Borgerligheten och SD rör nu upp himmel och jord över försöken att ordna drägliga förhållanden för tillfälliga besökare som tigger i Lund. Men när de blir tillfrågade om vilka alternativ de själva vill föreslå blir de märkligt tysta. Vill de att det ska fortsätta växa upp privata kåkstäder utan några hygieniska förhållanden? Eller vill de hägna in och vakta varenda parkering och gräsplätt i Lunds kommun?


Det är viktigt att kommunen håller på likabehandlingsprincipen. Det går alldeles utmärkt att öppna upp en tillfällig kommunal camping och stå för grundläggande sanitära faciliteter mot en låg avgift (i Helsingborg tar de 10 kronor per besökande och natt). Men den måste vara öppen för alla. 


Precis som de flesta andra ogillar jag starkt tiggeri och har svårt att stå ut med att människor tvingas förnedra sig själv och sin omgivning genom att traktera musikinstrument de inte behärskar. Detta är emellertid ingenting vi kan önska bort, det beror på misär och hård diskriminering. Tyvärr kan det framstå som om vänstern gillar att tiggeriet breder ut sig. Ingenting kan vara mer felaktigt, men vänstern befinner sig i ett dilemma, ett dilemma som alla människor med stort hjärta drabbas av: Vi förmår inte att titta bort och låtsas att problemen inte finns. Det verkar ledande moderater och sverigedemokrater i Lund ha betydligt lättare att göra...


Ibland undrar jag vad Sverige egentligen sysslar med i den Europeiska unionen. Regeringsrepresentanter har varit snabba med att uttala sitt stöd till den pågående förnedringen av Grekland, trots att alla vet att fortsatt arbetslöshet och nedskärning gör saken värre. Men regeringen säger inte ett ord om Rumäniens behandling av romer.


Sverige borde officiellt kräva att EU ställer Rumäniens regering inför ett omedelbart ultimatum: Ta hand om er befolkning på ett anständigt sätt, annars betalas inte ett öre i EU-bidrag ut.

måndag 15 juni 2015

Därför nyval i Lund

Vänsterpartiet har föreslagit att nyval, eller extra val som det heter i kommunallagen, ska utlysas till Lunds kommunfullmäktige. Lundaborna bör få avgöra vilken sorts politik som ska bedrivas i kommunen. Förslaget kommer att behandlas i augusti och september av fullmäktige; ett beslut att utlysa extra val kräver två tredjedels majoritet. Det finns två motiv för förslaget.

För det första har Lund påtvingats en ny nedskärningsbudget som framförallt riktas mot kärnverksamheten – förskola, skola, vård och omsorg – men drabbar all kommunal verksamhet och service. Nya privatiseringsprojekt ska dras igång och därtill läggs en straffskatt på LKF i form av vinstuttag som motsvarar en hyreshöjning på i genomsnitt 1 100 kronor om året för dess hyresgäster.

I Lund förlorade de borgerliga partierna valet 2014, de minskade till 25 mandat. De rödgrönrosa partierna nådde 31 mandat, men för att få majoritet i kommunfullmäktige krävs 33 av 65 mandat. Ett parti vars enda politiska profilfråga är att bekämpa spårväg tog sig in med 4 mandat, de kallar sig FörNya Lund (FNL). Inget i deras agerande före valet skvallrade om att en röst på detta parti var en röst på fortsatt borgerlig politik i Lund. Tvärtom, i deras valplattform betonades satsningar på förskola, skola och äldreomsorg.

Men allianspartierna har sedan valförlusten till varje pris försökt hitta sätt att fortsätta den privatiserings- och nedskärningspolitik de drivit i åtta år. I såväl budget för 2015 som 2016 har de knutit upp FNL för sina budgetförslag och SD har villigt stött dem i allt. Resultat: Den politik som lundaborna trodde att de röstade bort förra året har de nu fått i retur.

Den andra motivering för extra val är att Lund med nuvarande sammansättning av kommunfullmäktige är extremt svårt att styra. Mandatmattematiken ovan talar sitt tydliga språk. Något hållbart alternativ till det nuvarande styret, bestående av S, MP, V och Fi, syns inte vid horisonten. De borgerliga partierna deklarerar samfällt och gång på gång att de inte är intresserade av någon blocköverskridande uppgörelse om budgeten. Lund är låst i ett läge som få kan vara nöjda med, en låsning som hindrar Lund från att gå framåt och satsa på skola och välfärdspolitik.

Lundaborna måste nu få avgöra vilken politisk inriktning de vill att Lunds kommun ska ta. Valet står mellan fortsatt nedskärning eller utveckling för framtiden.

onsdag 10 juni 2015

Arma Lund!

I Lund förlorade de borgerliga valet 2014, de minskade till 25 mandat. De rödgrönrosa partierna nådde 31 mandat, men för att få majoritet i kommunfullmäktige krävs 33. Ett enfrågeparti för att stoppa spårväg i Lund tog sin in med 4 mandat, de kallar sig FörNya Lund (FNL). Inget i deras valplattform eller agerande före valet skvallrade om att en röst på detta parti var en röst på fortsatt borgerlig politik i Lund.


De borgerliga har sedan valet på alla sätt försökt hitta sätt att fortsätta den privatiserings- och nedskärningspolitik de drivit i åtta år, den som lundaborna trodde att de röstade bort förra året. I budget inför 2016 har de borgerliga knutit upp FNL för sina budgetförslag, mot att de lyfter ut spårvägen ur ramarna under ett år. Men samtidigt bedyrar de borgerliga att detta inte kommer att försena spårvägen, så fort Lund kan få statliga pengar så lyfts investeringen in igen.


Det är alltså fråga om rent lurendrejeri, en tom invit som FNL inte på något sätt varit nödbedda att acceptera. Till saken hör att denna konstellation (borgerliga samt FNL) tillsammans når upp i 29 mandat, för att få igenom sin budget spekulerar de i ett aktivt stöd från SD. Den enda heder de har kvar är att de inte förhandlat budgeten med sistnämnda parti.


Arma Lund! Det är de som mest behöver ditt stöd som offras. Dina förskolebarn som tvingas samman i allt större barngrupper. Dina äldre på boenden som inte kommer ur sängarna förrän halv elva på förmiddagen. Dina anställda i äldreomsorgen som tvingas fortsätta delade turer trots beslut om motsatsen. Dina hemlösa vars chanser till en bostad minskar. 


Ja, skolan drabbas, kulturen drabbas, park- och vägunderhåller drabbas, allt som vi skulle kunnat vara stolta över drabbas.

onsdag 3 december 2014

Tre scenarier för nyval

Så blir det nytt riksdagsval 22 mars. När nu sakerna är som de är ser vi fram emot detta. Realistiskt finns det tre utfall av nyvalet.
  1. Egen rödgrön majoritet.  
  2. Status quo, alltså fortsatt rödgrön övervikt över alliansen, men utan egen majoritet. Detta skulle i princip innebära en fortsättning på den nuvarande oklara parlamentariska situationen.
  3. Alliansen större än de rödgröna men utan egen majoritet. Med tanke på vad som hänt och opinionsläget är detta det minst troliga scenariot. 
I det senare fallet skulle onekligen SD:s hot att fälla varje regering som inte gör som de vill mot invandrare prövas. Men det är inte speciellt troligt eftersom SD lät Reinfeldt ostört regera vidare i fyra år utan att ens en gång andas några sådana ultimatum. SD är, liksom alla fascistiska och nazistiska partier, i grunden ett borgerligt parti.


Den budget de nu fällt innehöll för första gången på många år verkliga förbättringar för pensionärer och satsningar på skola, vård och omsorg. Det struntar SD i, eftersom de är borgare i själen, de företräder i grunden överklassens intressen.


Vänstern bör se nyvalet som en möjlighet. Rimligen bör väljarna gynna de partier som försökt ta ansvar för rikets styre, alltså Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De borgerliga och SD har i skön förening valt att ställa till kaos och riskerar att straffas av väljarna för det.

tisdag 2 december 2014

De bruna clownerna

Nu visar SD åter att de är höger ända in i märgen. Under förra alliansregeringens tid lade de lydigt ner sina röster i de avgörande omröstningarna och lät lugnt Reinfeldt regera landet i ytterligare fyra år. Men nu stoppar man alltså Löfvens första budget genom att aktivt stödja den borgerliga oppositionens budgetmotion.


I regeringens och Vänsterpartiets gemensamma budget fanns det som SD tjatat om i hela valrörelsen: Satsning på äldreomsorgen och avskaffande av straffskatten för dem med lägst pensioner. Men SD röstar ändå aktivt på den pensionärsfientliga budgeten. Mer var det inte värt, det de sa i valrörelsen. För dem är det viktigare att skapa kaos och försöka få in ytterligare några poäng mot invandrarna.


SD-logiken är smått fantastisk: Vi röstar emot förbättrade pensioner och bättre äldreomsorg och skyller de dåliga pensionerna och försämrade äldreomsorgen på invandrarna. Finns det någon tänkande varelse som kan lägga sin röst på dessa bruna clowner igen?

fredag 14 november 2014

Begränsa reklam i offentlig miljö

Min motion för att minska reklamens plats i Lund bifölls av kommunstyrelsen 12 november. Tack till Stefan Arvidsson som hjälpte till att skriva den. Motionen har väckt viss massmedial uppmärksamhet, till exempel i Sydsvenskan, Aftonbladet, Sydnytt, Kulturnyheterna (cirka 3:00) och Radio Malmöhus. 

Reklamens branschorganisation hävdade idag att detta var en attack mot det fria ordet. Jag tror att de har lite svårt att skilja på det fria ordet och det köpta ordet. Nedan följer motionstexten i sin helhet, för den som är intresserad. Kommunfullmäktige kommer inom de närmaste månaderna att fatta slutligt beslut i ärendet.


* * * *


I Lund tar kommersiell reklam stor plats i det offentliga rummet. Den möter oss på bussar, väderskydd, telefonkiosker och affischtavlor. Vare sig lundabor eller besökare kan värja sig utan invaderas av reklamens påträngande bilder och ensidiga budskap.


I ett demokratiskt samhälle borde medborgare slippa att få budskap upptryckta i ansiktet och nerkörda i halsen – den offentliga reklamen tvingar emellertid alla som rör sig utomhus, såväl barn och unga som vuxna och gamla, såväl gångare och cyklister som bilister och bussresenärer, att ”ta in” en massa information som de inte har frågat efter. Eftersom denna informationsspridning är förbehållen de som kan betala för den, är förutsättningarna djupt odemokratiska. Om de som har råd att betala för en reklamplats vill sprida budskap som till exempel kan upplevas som fördomsfulla, sexistiska eller stereotypiska måste lundaborna ändå underkasta sig reklamens bombardemang av sinnena.


Det är svårt att tänka sig att någon miljö – vare sig i innerstaden, förorten eller på landet – förskönas av reklam; omöjligt är det att tänka sig att en medeltida stadskärna inte skulle förfulas av den. Reklamen skämmer kommunen, dess medeltida byggnader, smala gränder, vägar, åkrar och gröna alléer.


Det är förstås frestande för politiker att acceptera reklam eftersom den ger intäkter. Men denna vinst är en illusion eftersom de utgifter som företagen har för reklamen tar de igen genom att höja priserna på sina varor: lundaborna betalar alltså i sista hand själva för försämrandet av sin egen kommun. En rad städer i världen har insett detta faktum. Det mest känd exemplet är kanske São Paulo, Brasiliens största stad, där politikerna kraftigt har begränsat eller helt avskaffat reklam i stadsmiljö. I mindre skala erbjuder Malmö en (nästan) reklamfri miljö i Citytunneln.


Lund bör följa dessa exempel. Om det inte går att avskaffa all vildvuxen reklam i det offentliga rummet går det i alla fall att tygla den.


Jag föreslår därför kommunfullmäktige att besluta


att utarbeta en plan för begränsning av reklam i offentlig miljö

onsdag 12 november 2014

Lund säljer Västra stationshuset

Västra stationshuset
Lund har stora ambitioner att utveckla stationsområdet men äger själv få fastigheter i detta område. Men när den västra stationsanslutningen skulle nyskapas för ett femtontal år sedan var inte SJ/Jernhusen intresserade att ta något ansvar, utan uppdraget föll på LKF, kommunens helägda fastighetsbolag. Idag är det svårt att tänka sig Lunds C utan byggnaden och anslutningen åt väster.

Jernhusen AB är en produkt av sönderstyckningen av SJ. Detta statliga bolag har ett avkastningskrav på 12 procent av eget kapital vilket gör dem benägna att prioritera sådant som kan maximera vinsten istället för sådant som är bra för utvecklingen av järnvägstrafiken. Jernhusen AB har visat sig vara en allt annat än lätt partner för Lunds kommun att samverka med, inte bara vad gäller västra stationsangöringen utan även vad gäller fastigheter som Jernhuset nu äger, inklusive det gamla stationshuset och den stora parkeringsplatsen Spoletorp norr om Tullhuset.

Kommunstyrelsen hade på sitt möte 12 november att avgöra en begäran från LKF att sälja Västra stationshuset till Jernhusen AB för 31 miljoner kronor. Motiveringen är att LKF inte längre vill ha huset. Det stämmer säkert ur ett rent bolagsegoistisk perspektiv, men knappast ur Lunds kommuns.

Kontraktet innehåller inte några som helst krav eller intentioner vad gäller den nye fastighetsägarens användning av huset eller medverkan i övrigt i utvecklingen av stationsområdet. En del socialdemokratiska och moderata ledamöter uttryckte på kommunstyrelsemötet förhoppningar att Jernhusen AB eventuellt skulle vara intresserade av att satsa på att bygga ut Västra stationshuset, antingen på höjden eller på bredden. Detta står emellertid skrivet i stjärnorna.

Kommunstyrelsen beslutade dock med röstsiffrorna 11-2 att godkänna försäljningen. Vänsterpartiet yrkade avslag men fick endast medhåll från FörnyaLund (och Feministiskt initiativ i en protokollsanteckning). Kommunens rådighet över stationsområdet har därmed ytterligare minskat och dess förhandlingsposition gentemot Jernhusen AB har försämrats.

onsdag 29 oktober 2014

Progressivt styre i Lund

Ett ungt progressivt styre med anständig könsfördelning. Från vänster Peter Bergwall, MP, Angelica Kauntz, Fi, Emma Berginger, MP, Anders Almgren, S, Pernilla West, Fi, Elin Gustavsson, S och Hanna Gunnarsson, V. Den som saknas på bilden, om det ska vara två från varje parti, är jag själv, som förvisso drar upp medelåldern en del...

Så kom de progressiva partierna i Lunds kommunfullmäktige till slut överens om att styra Lund de närmaste fyra åren. Den parlamentariska situationen är oklar. För att säkert kunna styra Lund krävs 33 av 65 mandat. S, MP, V och Fi har 31 mandat, Alliansen 25, SD 5 och antispårpartiet FNL 4 mandat.

De fyra partierna har enats om ett samverkansdokument på drygt tio sidor som beskriver vad de vill åstadkomma med Lund. En sammanfattning följer nedan. Detta är precis vad Lund behöver: Ett trendbrott i resursfördelningen till skola och välfärd, stopp för privatiseringar, satsningar på jämställda löner, klimatpolitik, bostadbyggande, etc.

Det progressiva styret kommer att ha egen majoritet i de flesta nämnderna, men i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige kan Alliansen, FNL och SD tillsammans fälla förslagen, om de röstar på ett gemensamt motförslag. Vi går en spännande period till mötes: Ska vi få se obstruktion eller framsteg?

Tidigare: Lund mot fyra år av obstruktion?
Länkat: SDS; SKD


* * * *

Samarbete för ett bättre, mer hållbart och jämlikt Lund
Prioriterade frågor för ett nytt politiskt styre i Lunds kommun


Vi fyra partier har en stor åsiktsgemenskap om att det goda samhället kräver en stark gemensam välfärd, om att framtiden kräver ansvar för kommande generationer genom en ekologisk omställning, om alla människors lika värde och om behovet av ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Vi har därför beslutat oss för att ingå i ett politiskt sammarbete för att under de kommande fyra åren göra till en bättre kommun att leva, bo och arbeta i.


Vårt samarbete grundar sig på ömsesidig respekt och att varje enskilt parti ska ha ett utrymme att agera och profilera sig politiskt. Vi fördelar gemensamt politiska poster och ansvar samt agerar tillsammans utifrån ett antal politiska ställningstaganden.


Skola och utbildning
Lunds skolor behöver en nystart. Elever och lärare behöver arbetsro och nya resurser måste tillskjutas så att kunskapsresultaten kan vändas. Vi vill genomföra en stor satsning på ökad lärartäthet samt mindre klasser och barngrupper. Arbetsmiljön i skolan måste förbättras, framförallt behöver lärarnas administrativa börda minska. Lunds skolor ska också vara ett nationellt föredöme genom satsningar på ett normkritiskt och antirasistiskt arbetssätt. Vi kommer att genomföra stora insatser för förbättrad elevhälsa.


Miljö och klimat
Under de gångna åtta åren har Lunds kommun tappat mycket fart i klimat- och miljöarbetet. Det är en mycket allvarlig utveckling som vi måste vända. Framförallt handlar det om att låta kommunens klimat- och miljömål ges en mycket mer strategisk betydelse och att hitta verkningsfulla åtgärder för att nå dessa mål. Vi vill genomföra stora satsningar på miljö och klimatanpassat byggande, hållbar energiproduktion och det miljöstrategiska arbetet.


Äldreomsorg
Lunds äldre har drabbats hårt av nedskärningar som har resulterat i försämrad kvalitet och minskad personaltäthet. Vi vill genomföra en forskningsanknuten äldreomsorg som kombinerar ökad personal och satsningar på mer aktiviteter. Öppethållande på våra träffpunkter ska öka med en särskild satsning på speciella hemvårdsteam som ökar tryggheten för den enskilde brukaren. Vi vill även verka för att återföra de privatiserade verksamheterna i kommunal drift eller andra icke-vinstdrivna former.


Infrastruktur och kollektivtrafik
Det enskilt viktigaste för att nå klimat- och miljömålen är satsningar på förbättrad kollektivtrafik och att minska det onödiga bilanvändandet. Vi vill genomföra satsningar som innebär att Lunds kollektivtrafik ska ligga i nationell framkant. Stora investeringar ska genomföras de kommande åren på cykel- respektive gångtrafiken samt att binda samman orter och stadsdelar i Lund genom satsningar på nya och befintliga stråk. Vi vill även se över kommunens avtal för färdtjänsten i syfte att förbättra kvaliteten för de färdtjänstberättigade.


Bostadsbyggande och samhällsplanering
Lund har en omfattande bostadsbrist samtidigt som vår kommun årligen växer med och 1 500 nya invånare. De kommande åren har vi därför en målsättning att bygga upp mot 1 200 nya bostäder per år där minst 40 procent ska vara i form av hyresrätter. Vi vill samtidigt inte att utvecklingen ska ske på bekostnad av parker, grönområden eller god åkermark. Det kräver en mycket försiktig och ansvarsfull planering där stora delar av ökningen sker genom förtätning på redan hårdgjorda ytor.

Centrumutveckling
Vi vill tillsammans med andra vända stadskärnans negativa utveckling genom att satsa på ökad grönska, utsmyckning, promenadstråk och inte minst en ny cykelväg genom centrum. Vi vill också lyfta in kulturen i utvecklingsarbetet för att bryta den ensidiga fokuseringen på trafikfrågorna.


Sociala insatser
De människor i Lund som behöver vår hjälp allra mest är också den grupp som hårdast har drabbats av de senaste åtta årens ekonomiska kris. Särskilda insatser mot den ökade hemlösheten genom införandet av Bostad Först kommer att prioriteras. Vi vill också se särskilda insatser mot våld i nära relationer där en säkrad långsiktig finansiering av kvinnojour och skyddade boenden är centrala. Lunds kommun ska öka sitt flyktingmottagande samt bidra till inrättandet av ett härbärge för de många EU-migranterna i kommunen.


Personal
De anställda i Lunds kommuns ska vara kommunens viktigaste ambassadörer. Rätt till heltid, med deltid som en möjlighet, och en bra arbetsmiljö ska vara en standard för våra anställda. För att utjämna löneskillnaderna beroende på kön vill vi göra en satsning på särskilda jämställdhetspotter. Fortbildning och kompetensutveckling inom antidiskriminering och normkritik ska ha en självklar plats i kommunens personalstrategi. Vi kommer att HBTQ-certifiera väsentliga delar av kommunens verksamhet, såsom äldreomsorg och fritidsverksamhet för barn och unga.


Jobb och näringsliv
Vi vill stärka förutsättningarna för att få nya företag att etablera sig och växa i vår kommun. Vi vill särskilt prioritera företag med en grön profil och den biobaserade industrin. En förutsättning för allt vårt arbete är att vi stärker samverkan med såväl Lunds universitet och näringslivet som de omgivande kommunerna och den stora och breda ideella sektorn.


Kultur, idrott och fritid
Lunds kultur, idrotts och fritidsverksamhet gör ett otroligt arbete trots knappa ekonomiska förutsättningar. Men hela verksamheten behöver för att kunna utvecklas ytterligare ges en förbättrad ekonomi. Det handlar framförallt om att skapa nya lokaler för såväl kultur som idrott. En kulturhussatsning kommer därför att genomföras tillsammans med en satsning på sänkta taxor och fler platser inom den kommunala kulturskolan. Även inom föreningssektorn måste tillgången på lokaler garanteras och föreningsbidragen, som har legat still under en lång följd av år, utökas. Vi vill också genomföra en särskild satsning på gymnastik, motorik och kampsport där lokalbehoven under flera år har varit akuta.


Demokratiutveckling
Lundaborna är mycket engagerade och intresserade av det som händer i deras kommun, men deras förutsättningar att ta del av information och möta politiker och tjänstemän behöver öka. Vi har som målsättning att kommunala, icke sekretessbelagda, handlingar och beslutsunderlag ska finnas tillgängliga på kommunens hemsida. Vi vill också skapa fler och nya mötesformer där politiker och lundabor kan träffas och utbyta idéer med varandra. Vi vill särskilt utveckla de kommunala rådens uppdrag och funktion i de kommunala beslutsprocesserna.

tisdag 21 oktober 2014

Lund mot fyra år av obstruktion?

Så gjorde antispårvagnspartiet  (FNL) upp med den borgerliga alliansen i Lund. Tillsammans har de 29 mandat, de rödgröna med Fi har 31. De borgerliga och FNL har alltså promoverat SD, med sina 5 mandat, till vågmästare i Lunds kommun.

Vad har FNL vunnit på detta? I uppgörelsen talas om en ny kollektivtrafikutredning för Lund. Det hade nog de rödgröna partierna också kunnat bjuda på men uppgörelsen verkar enligt alliansen och FNL betyda att Lund helt ska sluta arbeta med spårvägen i två år. I så fall blir det inte alliansen och FNL, utan SD, som avgör om det ska bli så.

Det kan betyda att Lund under tiden kommer att säga nej till statlig kollektivtrafiksatsning i Lund, avveckla projektgruppen som arbetar med spårvägprojekteringen och stoppa detaljplanerna mellan ESS och Lunds C. Om FNL är ett utpräglat enfrågeparti har de i så fall kanske vunnit någonting, men detta återstår att se. Om FNL vill förnya Lund har de inte vunnit någonting på uppgörelsen, eftersom deras koalition skulle behöva sätta sig och förhandla med SD för att kunna driva igenom en politisk linje.

Vad har alliansen vunnit på uppgörelsen? Eftersom samtliga allianspartier liksom de rödgröna stödjer spårväg är detta svårt att omedelbart se. De spelar ett högt spel med tanke på att det efter tio års väntan ser ut som om det nu äntligen kommer ett regeringsbeslut om spårvägspengar till Lund. De borgerliga måste dessutom rimligen ha fått släppa en del uppdrag i nämnder till FNL, vilket minskar de egna partiernas representation. 

Det enda borgerliga återstående syftet är att förhindra att Lund får ett fungerande politiskt styre och att tillsammans med FNL försöka blockera de satsningar på skola, förskola, vård- och omsorg, jämställdhet, kultur & idrott, stadsutveckling och annat som de rödgröna partierna sagt sig vilja genomföra. Det kan de bara göra med stöd av SD, som de uttryckligen säger att de inte vill förhandla med. Men eftersom SD röstat som alliansen i 95 procent av omröstningarna under de gångna åren i Lund kanske de kallt räknar med att tillsammans med dem stoppa nästan alla förslag som läggs.

Lund står inför stora utmaningar. Det Lund behöver minst av allt nu är fyra år av obstruktion. Det borde vara tid för besinning.

lördag 11 oktober 2014

Lund: I säng med borgerligheten

Idag publicerar Sydsvenskan ett underlag för samtal om att styra Lund som S och MP skickat till FP och C. De bägge borgerliga partierna har hittills varit kallsinniga för inviterna från S och MP, men ges nu ett bud att fundera på. S och MP lovar i brevet bland annat oförändrad kommunal skattesats och att fortsätta med vinstdriven verksamhet i äldreomsorgen. 

Dessutom utlovas tunga politiska uppdrag till de bägge borgerliga partierna: kommunalråd, ordförandeskap i utbildningsnämnden, en barn- och skolnämnd, socialnämnden, miljönämnden, arbetsgivarutskottet, samt en rad 1:e viceordförandeposter, bland annat i kommunfullmäktige, vård- och omsorgsnämnden, servicenämnden och miljö-och hälsoutskottet. I kommunfullmäktige och i samtliga dessa nämnder kommer presidiet att bestå av två borgerliga och en från antingen S eller MP, eftersom moderaterna kommer att få tillsätta 2:e vice ordföranden.

Budet till de borgerliga är anmärkningsvärt. Dels är S och MP beredda att binda upp Lund för en fortsatt borgerlig politik, dels ges de partier som förlorat lundabornas förtroende att leda kommunen möjlighet att fortsätta styra, precis som om ingenting hade hänt. 

Folkpartiet har lett skolpolitiken i åtta år, vilket resulterat i de största nedskärningarna inom skola och förskola i kommunens historia och till att Lund rasat från en position som Sveriges främsta skolkommun till en medelmåttig nivå. Innan valet var kritiken från de rödgröna partierna, inklusive S och MP, inte nådig. Men trots detta vill de nu ge Folkpartiet fortsatt avgörande inflytande över Lunds skolpolitik. Med löftet om oförändrad skatt lovar de dessutom samtidigt att inte skjuta till några nya kommunala resurser till Lunds skolor och förskolor.

Det samma gäller jämställda löner. Under de åtta år som Folkpartiet lett kommunens personalpolitik har gapet ökat mellan manligt respektive kvinnligt dominerade yrken från 700-800 kronor i månaden till 1.500-2.700 kronor i månaden. Trots detta vill S och MP ge Folkpartiet ordförandeskapet i arbetsgivarutskottet som hanterar just dessa frågor.

Detsamma gäller äldreomsorgen. Socialdemokraterna riktade så sent som för en månad sedan svidande kritik mot att de borgerliga strax innan valet på nytt bjöd in riskkapitalbolagen att lägga bud på Lunds äldreboenden. Nu lovar de att fortsätta privatiseringslinjen och garanterar dessutom borgerlig majoritet i vård- och omsorgsnämndens presidium. De senaste dagarnas skandaler och protester kring hur Carema/Vardaga driver äldreomsorgen i Lund tycks inte heller satt några spår hos S och MP.

Detsamma gäller miljöpolitiken. För inte så länge sedan betraktades Lunds klimatpolitik som ett föredöme för andra kommuner, så väl i Sverige som utomlands. Under centerpartistisk och borgerlig ledning har Lund tappat fart i klimatarbetet vilket kritiserats hårt av de rödgröna. Men nu föreslår MP och S att centerpartiet och de borgerliga fortsatt ska ges ett avgörande inflytande över Lunds miljöpolitik.

De rödgröna partierna har tillsammans med Fi 31 av kommunfullmäktiges 65 mandat, allianspartierna har 25, SD har 5 och antispårvagnspartiet FNL har 4. Någon kanske hävdar att S och MP inte har något annat val än att hoppa i säng med borgerligheten, att den oklara parlamentariska situationen tvingat dem. Men det är en sak att anstränga sig för att skapa ett fungerande politiskt styre, en annan sak att garantera fortsatt borgerlig politik och ge borgerliga politiker ett fortsatt avgörande inflytande. 

Det finns andra vägar. Det vore till exempel mycket ärligare att styra med 31 mandat och låta alliansen, SD och FNL svara för sig i de fall de tillsammans röstar ner förslag som skulle förbättra skolor, äldreomsorg, miljö och jämställdhet i Lund.

Taburetterna är aldrig så mycket värda att man ska sälja ut sin själ för att nå dem.

onsdag 8 oktober 2014

Skolpeng och skolstäng

Ännu en lundaskola stänger på grund av ekonomiska problem och eleverna tvingas byta skola mitt under sin gymnasieutbildning. Mindre skolor som Carl Adolph Agardh-gymnasiet är mycket känsliga även för små fluktuationer i elevunderlaget. Ekonomin bestäms obönhörligen och direkt av antalet skolpengar (=antalet elever). Skolan har förvandlats till en marknadslotteri, en del vinner en del förlorar. Är det verkligen så här vi vill ha det?

Obegripligaste kommentaren hittills kommer från utbildningsnämndens moderata ordförande Louise Rehn Winsborg (som hela tiden uppmuntrat till överetablering av friskolor i Lund):
Detta visar att det inte är vinster i välfärden som är problemet, utan när det inte blir någon vinst.

Just denna skola är inte vinstdriven, men låt oss ändå försöka följa det moderata resonemanget: Om alla friskolor lyckas sno tillräckligt många elever från varandra skulle alla skolor ha tillräckligt med elever för att gå med vinst. Men eftersom detta är en omöjlig ekvation återstår bara att skattebetalarna garanterar att alla friskolor går med vinst. Eller vad menar människan?

tisdag 30 september 2014

Högerut med Löfven

Stefan Löfven överraskade visserligen när han så snabbt och kategoriskt dumpade Vänsterpartiet från regeringsmedverkan. Men när nu resultatet av regeringsförhandlingarna mellan S och MP börjar visa sig förstår man varför: Det hade varit omöjligt med Vänsterpartiet eftersom den nya regeringen avser att bedriva ren och skär högerpolitik.

Idag rapporteras att S och MP kommit överens om tre politikområden: försvaret, migrationspolitiken och pensionerna. Inom alla dessa tre områden har uppgörelser träffats som plockar fram det allra sämsta inom de bägge partierna:
  • Ökad upprustning och fler Jas/Gripen, allt i enlighet med militärindustrikramarna inom socialdemokratin
  • Inga skärpta krav på schyssta villkor vid arbetskraftinvandring, allt i enlighet med Miljöpartiets uppgörelse med regeringen Reinfeldt
  • Miljöpartiet ansluter sig till pensionsuppgörelsen med de borgerliga från 1994, vilket innebär att varannan kvinna som nu pensioneras har mellan 5.000 och 10.000 i månaden att leva av. 
I går kom det också fram att MP har böjt sig för att regeringen fortsätter med Förbifart Stockholm, ett oförskämt dyrt dinosaurieprojekt för ökad massbilism, givet att inte en mirakulös ny uppgörelse träffas med Stockholm stad och landsting inom ett halvår.

De bägge partierna betonar hela tiden behovet av breda lösning, alltså lösningar som de borgerliga partierna accepterar. Det betyder att S-MP-regeringen kommer att vara tvungen att föra deras politik i fyra år. Detta torde vara att drömscenario för högern: De förlorar valet på en impopulär politik, men stafettpinnen går nu över till S och MP att föra samma politik, vilket kommer att leda till att de tar lika mycket stryk vid valet 2018.  

Som det nu ser ut gör Vänsterpartiet klokt i att hålla sig på behörigt avstånd från Stefan Löfvens tillträdande ministär: Gör inte upp om någon budget som inte innebär verkliga förändringar i rätt riktning. Det räcker inte med några utredningsuppdrag om vinster i välfärden. 

Nu behövs en stark vänsteropposition, som driver de tunga välfärdfrågorna och miljöpolitiken, mer än någonsin.